01
Dante Alighieri - La Divina Commedia - Inferno
Ingvar Björkeson - Den Gudomliga Komedin - Helvetet

Till mitten hunnen på vår levnads vandring
hade jag i en dunkel skog gått vilse
och irrat bort mig från den rätta vägen. 03

Hur svår den skogen tycks mig att beskriva
så vild och full av snår och oframkomlig
att blotta tanken på den väcker fruktan! 06

Mycket mer bitter kan ej döden vara;
men för att tala om vad gott jad mötte
vill jag först skildra annat som jag såg där. 09

Hur jag kom in dit vet jag inte riktigt,
så tyngde sömnen ned mig då jag avvek
ifrån den väg som är den enda sanna. 12

Men när jag kom till foten av en kulle
och äntligen såg slutet på den dalen
som hade sammansnört av skräck mitt hjärta 15

lyfte jag blicken, och fann bergets skuldror
klädda i strålar redan från planeten
som leder mänskan rätt på alla stigar. 18

Då dämpades den fruktan något litet
som jag förnummit djupt i hjärtats kamrar
så länge nattens ångest hade varat. 21

Och liksom en som räddat sig ur havet
vänder sig om och stirrar i begrundan,
och ännu flämtande, mot vattnets faror, 24

så såg min själ sig om, fast den befann sig
på flykt alltjämt, för att betrakta leden
som ej släppt någon levande ifrån sig. 27

Sen mina trötta lemmar hämtat krafter
fortsatte jag den öde slänten uppåt,
och kroppen hade stöd i undre foten. 30

Men plötsligt, just där stigningen begynte,
såg jag en leopard komma emot mig,
fläckig i pälsen, snabbfotad och smidig; 33

och den vek inte undan ur min åsyn
utan i stället spärrade den vägen
så att jag flera gånger tänkte vända. 36

Det var i tidig morgonstund, och solen
steg uppåt nu i sällskap med de stjärnor
som följde den när en gudomlig kärlek 39

först satte dessa sköna ting i omlopp;
jag borde därför ej ha skål till oro
vid denna tidpunkt, i så ljuvlig årstid 42

inför det djuret med den granna pälsen;
men när jag kort därpå fick se ett lejon
betogs jag likafullt av stark förfäran. 45

Rakt fram emot mig kom det, med sitt huvud
högt lyftat, och så rasande av hunger
att själva luften därav tycktes darra. 48

Och en varginna, som trots magerheten
förefäll dräktig med all världens lystnad
och som har störtat många i elände, 51

gjorde mig strax så bävande och modfälld
genom den fasa hennes åsyn ingav
att allt mitt hopp om att nå höjden stäcktes. 54

Och liksom den som har sin största glädje
i ting han samlat, grämer sig och sörjer
den dagen då han ser sitt gods förskingras, 57

så kände jag mig inför detta vilddjur
som inte hade ro och drev mig bakåt
stycke för stycke dit, där solen tiger. 60

Men medan jag nu trängdes ned mot djupet
erbjöd sig en gestalt för mina blickar
som tycktes stum av att ha tegat länge. 63

När jag såg honom där i ödemarken
ropade jag: "Förbarma dig, jag ber dig,
vad än du är, människa eller skugga!" 66

"Människa är jag ej, men var", blev svaret;
"från Lombardiet var mina föräldrar
och båda hade Mantua till hemstad. 69

Sub Julio föddes jag, fast sent, och levde
under den gode Augustus' styre
i Rom, när än man tillbad falska gudar. 72

Jag var poet, och sjöng om den Anchises'
rättvise son som flydde ifrån Troja
sedan det stolta Ilion lagts i aska. 75

Men varför vänder du till plågan åter
och går ej uppåt mot det sköna berget
som är all fröjds begynnelse och ursprung?" 78

"Så är du den Vergilius och den källa
varur så mäktigt ordens flöde strömmar?"
svarade jag, med pannan tyngd av blygsel. 81

"Du som skänkt andra skalder ljus och ära,
tillgodoräkna mig den stora kärlek
och långa flit som jag ditt verk har ägnat. 84

Du är min mästare, mitt föredöme,
och för den sköna stil som gett mig heder
är det allenast dig jag har att tacka. 87

Du ser det djuret där som tvang mig vända;
befria mig från det, berömde vise,
ty i var åder får det mig att darra." 90

"En annan väg är rådligt att du väljer"
gav han till svar, då han nu såg mig gråta,
"om du vill ta dig ut ur denna vildmark, 93

ty djuret som är orsak till din jämmer
låter ej någon komma fram den vägen,
och levande har ingen det passerat. 96

Så genomträngd är dess natur av ondska
att aldrig mättar det sin lystna hunger,
och det blir glupskare av varje måltid. 99

Med många andra djur vill det sig para,
och flera blir det, tills en vinthund kommer
som låter det förgås i bittra plågor. 102

Honom skall land och rikedom ej nära
men vishet, dygd och kärlek, och i hägnet
av tvenne filtar kommer han att födas. 105

Italien, det arma, skall han frälsa
för vilket Nisus fallit, och den kyska
Camilla, och Euryalus och Turnus. 108

Från stad till stad skall han den besten jaga
tills den på nytt förpassats till Inferno
varifrån avund en gång släppte lös den. 111

Jag anser därför, för ditt eget bästa,
att du bör följa mig; jag vill dig leda
från denna ort ned till ett evigt rike, 114

där du får höra skriken av förtvivlan
och skåda det förgångnas kvalda andar
som alla tigger om den andra döden; 117

sen skall du möta dem som utstår elden
med glädje, eftersom de hoppas stiga
i sinom tid upp till de sällas skara. 120

Dit upp, om du så vill, kommer en annan
och värdigare själ än min att ta dig;
hon skall bli kvar hos dig närjag dig lämnar; 123

ty kejsaren som styr i paradiset
vill icke, alldenstund hans lag jag trotsat,
att jag blir insläppt i hans stad däruppe. 126

Han härskar överallt, men där är sätet
för styrelsen, hans residens och tronsal;
o, lycklig den som dit har blivit utvald!" 129

Och jag till honom: "Diktare, jag ber dig,
vid Guden som du aldrig lärde känna,
för att jag måtte undfly detta onda 132

och värre, att du för mig dit du nämnde
och låter mig Sankt Peters port få skåda
och folket som du sagt är så eländigt." 135

Då bröt han upp, och jag gick efter honom. 136

list operone