oc - The Holy Bible

  • occhio per occhio, dente per dente, mano per mano, piede per piede,
    it Esodo 2124
  • occurreruntque Mosi et Aaron qui stabant ex adverso egredientes a Pharaone
    la Exodus 520
  • occurritque ei servus et ait pauxillum mihi ad sorbendum praebe aquae de hydria tua
    la Genesis 2417
  • Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härhövitsman.
    se 1Mosebok 2626
  • Och Abimelek sade till Isak: Drag bort ifrån oss; ty du har blivit oss alltför mäktig.
    se 1Mosebok 2616
  • Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: Vad var din mening, när du gjorde detta?
    se 1Mosebok 2010
  • Och Abimelek sade: Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo var du finner för gott.
    se 1Mosebok 2015
  • Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.
    se 1Mosebok 2017
  • Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid. likhet med varandra.
    se 1Mosebok 2134
  • Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i Gerar.
    se 1Mosebok 201
  • Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.
    se 1Mosebok 2316
  • Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.
    se 1Mosebok 255
  • Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig.
    se 1Mosebok 2214
  • Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
    se 1Mosebok 213
  • Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
    se 1Mosebok 214
  • Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
    se 1Mosebok 2133
  • Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.
    se 1Mosebok 2210
  • Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.
    se 1Mosebok 202
  • Och Abraham sade till Gud: Måtte allenast Ismael få leva inför dig!
    se 1Mosebok 1718
  • Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.
    se 1Mosebok 186
  • Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
    se 1Mosebok 251
  • Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.
    se 1Mosebok 1723
  • Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.
    se 1Mosebok 226
  • Och Abraham trädde närmare och sade: Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?
    se 1Mosebok 1823
  • Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
    se 1Mosebok 215
  • Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.
    se 1Mosebok 1724
  • Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
    se 1Mosebok 1216
  • Och Abram drog åstad med sina tält och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altare åt HERREN.
    se 1Mosebok 1318
  • Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.
    se 1Mosebok 124
  • Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
    se 1Mosebok 1129
  • Och Abram sade ytterligare: Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.
    se 1Mosebok 153
  • Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
    se 1Mosebok 125
  • Och Abram var åttiosex år gammal, när Hagar födde Ismael åt Abram.
    se 1Mosebok 1616
  • Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.
    se 1Mosebok 132
  • Och Ada födde Elifas åt Esau, men Basemat födde Reguel.
    se 1Mosebok 364
  • Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel.
    se 1Mosebok 420
  • Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: Gud har beskärt mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.
    se 1Mosebok 425
  • Och all tionde av jorden, vare sig av säden på jorden eller av trädens frukt, tillhör HERREN; den är helgad åt HERREN.
    se 3Mosebok 2730
  • Och alla de av Israels barn som inmönstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män i Israel,
    se 4Mosebok 0145
  • Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt med grus.
    se 1Mosebok 2615
  • Och alla deras städer, i de trakter där de bodde, och alla deras tältläger brände de upp i eld.
    se 4Mosebok 3110
  • Och alla dina spisoffer skall du beströ med salt; du må icke låta din Guds förbunds salt fattas på ditt spisoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.
    se 3Mosebok 213
  • Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.
    se 1Mosebok 819
  • Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son. Så begrät hans fader honom.
    se 1Mosebok 3735
  • Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd, vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;
    se 4Mosebok 0509
  • Och alla Israels barn gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose och Aron.
    se 2Mosebok 1250
  • Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!
    se 4Mosebok 1402
  • Och alla konstförfarna kvinnor spunno med sina händer mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn och buro fram sin spånad;
    se 2Mosebok 3525
  • Och alla konstförfarna män bland eder må komma och förfärdiga allt vad HERREN har bjudit:
    se 2Mosebok 3510
  • och alla kvinnor som av sitt hjärta manades därtill och hade lärt konsten spunno gethår.
    se 2Mosebok 3526
  • och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom.
    se 1Mosebok 1727
  • Och alla öppna kärl, alla som icke hava stått överbundna, skola vara orena.
    se 4Mosebok 1915
  • Och alla slags fyrfotade djur som gå på tassar skola gälla för eder såsom orena. Var och en som kommer vid deras döda kroppar skall vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1127
  • Och alla slags smådjur som röra sig på jorden äro en styggelse; de skola icke ätas.
    se 3Mosebok 1141
  • Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor förde de bort såsom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
    se 1Mosebok 3429
  • Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna,
    se 3Mosebok 73
  • Och allt fettet skall han förbränna på altaret, såsom det sker med tackoffersdjurets fett. När så prästen bringar försoning för honom, till rening från hans synd, då bliver honom förlåtet.
    se 3Mosebok 426
  • Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet tages ut ur tackoffersdjuret, och prästen skall förbränna det på altaret, till en välbehaglig lukt för HERREN. När så prästen bringar försoning för honom, då bliver honom förlåtet.
    se 3Mosebok 431
  • Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet tages ut ur tackoffersfåret, och prästen skall förbränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har begått, då bliver honom förlåtet.
    se 3Mosebok 435
  • Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget; och när folket förnam detta, bävade de och höllo sig på avstånd.
    se 2Mosebok 2018
  • Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.
    se 2Mosebok 3310
  • Och allt slags klädnad och allt av skinn, varpå sådan sädesutgjutning har skett, skall tvås i vatten och vara orent ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1517
  • Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren ända till aftonen.
    se 4Mosebok 1922
  • Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom - det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,
    se 3Mosebok 48
  • Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och förbränna det på altaret.
    se 3Mosebok 419
  • Och allt varpå den sjuke sitter när han färdas någonstädes, bliver orent.
    se 3Mosebok 159
  • Och allt varpå hon ligger under sin månadsrening bliver orent, och allt varpå hon sitter bliver orent.
    se 3Mosebok 1520
  • Och allt varpå någon sådan död kropp faller bliver orent. Är det en ugn eller en härd, skall den förstöras, ty den bliver oren. Och den skall gälla för eder såsom oren.
    se 3Mosebok 1135
  • Och allt varpå något sådant djur faller, sedan det är dött, bliver orent, vare sig det är något slags träkärl, eller det är kläder, eller något av skinn, eller en säck, eller vilken annan sak det vara må, som användes till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; så bliver det rent.
    se 3Mosebok 1132
  • Och alltsammans lade han på Arons och hans söners händer och viftade det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 827
  • Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten; och hon födde åt Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam.
    se 4Mosebok 2659
  • Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.
    se 4Mosebok 1026
  • Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.
    se 4Mosebok 1024
  • Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.
    se 4Mosebok 1020
  • Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.
    se 4Mosebok 1015
  • Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.
    se 4Mosebok 1023
  • Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.
    se 4Mosebok 1027
  • Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.
    se 4Mosebok 1016
  • Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.
    se 4Mosebok 1019
  • Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.
    se 3Mosebok 2522
  • och antände välluktande rökelse därpå, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 4027
  • Och Aron gjorde så; han satte upp lamporna så, att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 4Mosebok 0803
  • Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade det. Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och tackoffret.
    se 3Mosebok 922
  • Och Aron och hans söner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose.
    se 3Mosebok 836
  • Och Aron och hans söner skall du smörja, och du skall helga dem till att bliva präster åt mig.
    se 2Mosebok 3030
  • Och Aron och hans söner skola hava dem på sig, när de gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen -- detta på det att de icke må komma att bära på missgärning och så träffas av döden. Detta skall vara en evärdlig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.
    se 2Mosebok 2843
  • Och Aron och hans söner skola två sina händer och fötter med vatten därur.
    se 2Mosebok 3019
  • Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen inför folkets ögon.
    se 2Mosebok 430
  • Och Aron skall antända välluktande rökelse därpå; var morgon, när han tillreder lamporna, skall han antända rökelse;
    se 2Mosebok 307
  • Och Aron skall draga lott om de två bockarna: en lott för HERREN och en lott för Asasel.
    se 3Mosebok 168
  • Och Aron skall en gång om året bringa försoning för dess horn; med blod av försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för HERREN.
    se 2Mosebok 3010
  • Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus.
    se 3Mosebok 166
  • Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens huvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; han skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles redo därtill släppa honom ut i öknen.
    se 3Mosebok 1621
  • Och Aron skall vifta leviterna inför HERRENS ansikte såsom ett viftoffer från Israels barn, och de skola sedan hava till åliggande att förrätta HERRENS tjänst.
    se 4Mosebok 0811
  • Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon födde åt honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
    se 2Mosebok 623
  • Och Aron var ett hundra tjugutre år gammal, när han dog på berget Hor.
    se 4Mosebok 3339
  • Och Arons heliga kläder skola hans söner hava efter honom, för att de i dem må bliva smorda och mottaga handfyllning.
    se 2Mosebok 2929
  • Och Arons namn skall du skriva på Levi stav; ty huvudmannen för denna stams familjer skall hava sin särskilda stav.
    se 4Mosebok 1703
  • Och Arons söner buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men det övriga blodet göt han ut vid foten av altaret.
    se 3Mosebok 99
  • Och Arons söner skola förbränna det på altaret, ovanpå brännoffret, på veden som ligger på elden: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren.
    se 3Mosebok 35
  • Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
    se 4Mosebok 1008
  • Och Arons söner, prästerna, skola lägga styckena, huvudet och istret ovanpå veden som ligger på altarets eld.
    se 3Mosebok 18
  • Och Asers dotter hette Sera.
    se 4Mosebok 2646
  • Och åsninnan såg mig, och hon har nu tre gånger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan för mig, så skulle jag nu hava dräpt dig, men låtit henne leva.
    se 4Mosebok 2233
  • Och åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
    se 4Mosebok 2660
  • Och åt dem som bliva kvar av eder skall jag giva försagda hjärtan i deras fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som röres av vinden, och fly, såsom flydde de för svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem.
    se 3Mosebok 2636
  • Och åt den andre gav han namnet Efraim, ty, sade han, Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land.
    se 1Mosebok 4152
  • Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael födde Metusael, och Metusael födde Lemek.
    se 1Mosebok 418
  • Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.
    se 1Mosebok 4150
  • Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig; jag har ju fött honom tre söner. Därav fick denne namnet Levi.
    se 1Mosebok 2934
  • Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.
    se 1Mosebok 619
  • Och av degen som de hade fört med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att få dröja; ej heller hade de kunnat tillreda någon reskost åt sig.
    se 2Mosebok 1239
  • Och av dessa städer, som I skolen giva av Israels barns besittningsområde, skolen I taga flera ur den stam som är större, och färre ur den som är mindre. Var stam skall åt leviterna giva ett antal av sina städer, som svarar mot den arvedel han själv har fått.
    se 4Mosebok 3508
  • Och av det mörkblåa, det purpurröda och det rosenröda garnet gjorde man stickade kläder till tjänsten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga kläderna som Aron skulle hava, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 391
  • och av Efraims barn stam en hövding, Kemuel, Siftans son;
    se 4Mosebok 3424
  • Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken
    se 1Mosebok 78
  • Och av Israels barns menighet skall han mottaga två bockar till syndoffer och en vädur till brännoffer.
    se 3Mosebok 165
  • och av människor sexton tusen.
    se 4Mosebok 3146
  • och av människor, sådana kvinnor som icke hade haft med mankön att skaffa, tillsammans trettiotvå tusen personer.
    se 4Mosebok 3135
  • Och av tabernaklets bräder satte man tjugu på södra sidan, söderut.
    se 2Mosebok 3623
  • Och av tabernaklets bräder skall du sätta tjugu på södra sidan, söderut.
    se 2Mosebok 2618
  • Och av tackoffersdjuret skall han såsom eldsoffer åt HERREN offra dess fett, hela svansen, frånskild invid ryggraden, och det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,
    se 3Mosebok 39
  • Och av tackoffret skall han såsom eldsoffer åt Herren bära fram det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,
    se 3Mosebok 33
  • Och avkomlingarna av Rubens, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som voro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,
    se 4Mosebok 0120
  • och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna -
    se 3Mosebok 49
  • och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
    se 3Mosebok 34
  • och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
    se 3Mosebok 310
  • och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
    se 3Mosebok 315
  • och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket man skall frånskilja invid njurarna.
    se 3Mosebok 74
  • Och Balak gjorde såsom Bileam sade; och han offrade en tjur och en vädur på vart altare.
    se 4Mosebok 2330
  • Och Balak sade till Bileam: Kom, jag vill taga dig med mig till ett annat ställe. Kanhända skall det behaga Gud att du därifrån förbannar dem åt mig.
    se 4Mosebok 2327
  • Och Balak sade till Bileam: Sände jag icke enträget bud till dig för att kalla dig hit? Varför ville du då icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillräcklig ära?
    se 4Mosebok 2237
  • Och Balak sade till honom: Följ nu med mig till ett annat ställe, varifrån du ser dem; du ser här allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Från det stället må du förbanna dem åt mig.
    se 4Mosebok 2313
  • Och Balak slaktade fäkreatur och småboskap och sände till Bileam och de furstar som voro med honom.
    se 4Mosebok 2240
  • Och Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, där man kan se ut över ödemarken.
    se 4Mosebok 2328
  • Och Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot amoréerna.
    se 4Mosebok 2202
  • Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.
    se 1Mosebok 2527
  • Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
    se 1Mosebok 218
  • Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med hög röst.
    se 2Mosebok 1919
  • Och befälhavarna över härens avdelningar, över- och underhövitsmännen, trädde fram till Mose.
    se 4Mosebok 3148
  • Och befrynden eder med oss; given edra döttrar åt oss, och tagen I våra döttrar till hustrur,
    se 1Mosebok 349
  • Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i hela Egyptens land skall höra eder till.'
    se 1Mosebok 4520
  • Och Benjamins söner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
    se 1Mosebok 4621
  • Och Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.
    se 2Mosebok 371
  • Och Besalel och Oholiab och alla andra konstförfarna män, åt vilka HERREN har givit vishet och förstånd till att veta huru de skola utföra allt arbete vid helgedomens förfärdigande, skola utföra det, i alla stycken såsom HERREN har bjudit. Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet Förfärdigandet av tabernaklet, dess täckelse, överdrag, brädställning, förlåt och förhänge.
    se 2Mosebok 361
  • och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, förfärdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,
    se 2Mosebok 3822
  • Och Bileam sade till Balak: Bygg här åt mig sju altaren, och skaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.
    se 4Mosebok 2301
  • Och Bileam sade till Balak: Bygg här åt mig sju altaren, och skaffa hit åt mig sju tjurar och sju vädurar.
    se 4Mosebok 2329
  • Och Bileam stod upp och vände tillbaka hem; också Balak for sin väg.
    se 4Mosebok 2425
  • Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.
    se 1Mosebok 305
  • Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå.
    se 1Mosebok 2818
  • Och bland de smådjur som röra sig på jorden skola dessa gälla för eder såsom orena: vesslan, jordråttan, ödlan med dess arter,
    se 3Mosebok 1129
  • Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen,
    se 3Mosebok 1113
  • och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn.
    se 1Mosebok 1928
  • Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de hus i vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi eder. Och ingen hemsökelse skall drabba eder med fördärv, när jag slår Egyptens land.
    se 2Mosebok 1213
  • och blodshämnaren då, när han träffar på honom utom hans fristads område, dräper dråparen, så vilar ingen blodskuld på honom.
    se 4Mosebok 3527
  • och bosätten eder hos oss, ty landet skall ligga öppet för eder; där mån I bo och draga omkring och förvärva besittningar.
    se 1Mosebok 3410
  • Och bräderna överdrog man med guld, och ringarna på dem, i vilka tvärstängerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tvärstängerna överdrog man med guld.
    se 2Mosebok 3634
  • Och bräderna skall du överdraga med guld, och ringarna på dem, i vilka tvärstängerna skola skjutas in, skall du göra av guld, och tvärstängerna skall du överdraga med guld.
    se 2Mosebok 2629
  • Och brännoffersaltaret skall du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel.
    se 2Mosebok 406
  • Och brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade brännoffer och spisoffer därpå, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 4029
  • Och då bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vår tillhörighet. Må vi fördenskull allenast göra dem till viljes, så skola de bo kvar hos oss.
    se 1Mosebok 3423
  • Och då det icke var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.
    se 4Mosebok 1534
  • Och då du nu äntligen ville fara, eftersom du längtade så mycket till din faders hus, varför skulle du stjäla mina gudar?
    se 1Mosebok 3130
  • Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de honom.
    se 1Mosebok 1916
  • och då Jakob såg dem, sade han: Detta är Guds skara. Och han gav den platsen namnet Mahanaim.
    se 1Mosebok 322
  • Och då skall allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos Farao, som sitter på tronen, ända till den förstfödde hos tjänstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, så ock allt förstfött ibland boskapen.
    se 2Mosebok 115
  • Och då skall du säga till Farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son,
    se 2Mosebok 422
  • Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem.
    se 4Mosebok 3356
  • Och då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob, då skall jag ock tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham, och på landet skall jag tänka.
    se 3Mosebok 2642
  • Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
    se 2Mosebok 96
  • och dalarnas sluttning, som sänker sig mot Ars bygd och stöder sig mot Moabs gräns.
    se 4Mosebok 2115
  • Och där skall jag uppenbara mig för dig; från nådastolen, från platsen mellan de två keruberna, som stå på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn.
    se 2Mosebok 2522
  • Och därför har jag sagt till eder I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är HERREN, eder Gud, som har avskilt eder från andra folk.
    se 3Mosebok 2024
  • och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.
    se 3Mosebok 2216
  • och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är den stora staden.
    se 1Mosebok 1012
  • och de äldste i menigheten skola lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 415
  • Och de åto och drucko, han och hans följeslagare, och stannade sedan där över natten. Men om morgonen, när de hade stått upp, sade han: Låten mig nu fara till min herre.
    se 1Mosebok 2454
  • Och de av dem som inmönstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mankön som voro en månad gamla eller därutöver. De hade nämligen icke blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom icke någon arvedel var given åt dem bland Israels barn.
    se 4Mosebok 2662
  • Och de av dem som inmönstrades, efter deras släkter, utgjorde två tusen sju hundra femtio.
    se 4Mosebok 0436
  • Och de av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde sex tusen två hundra.
    se 4Mosebok 0334
  • Och de av Gersons barn som inmönstrades, efter deras släkter och efter deras familjer,
    se 4Mosebok 0438
  • Och de av Meraris barns släkter som inmönstrades, efter deras släkter och efter deras familjer,
    se 4Mosebok 0442
  • och de berättade för honom och sade: Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land. Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
    se 1Mosebok 4526
  • Och de bröto upp från Abarimbergen och lägrade sig på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
    se 4Mosebok 3348
  • och de bröto upp från Abrona och lägrade sig i Esjon-Geber.
    se 4Mosebok 3335
  • Och de bröto upp från Almon-Diblataima och lägrade sig vid Abarimbergen, framför Nebo.
    se 4Mosebok 3347
  • Och de bröto upp från Alus och lägrade sig i Refidim, och där fanns intet vatten åt folket att dricka.
    se 4Mosebok 3314
  • Och de bröto upp från Bene-Jaakan och lägrade sig i Hor-Haggidgad.
    se 4Mosebok 3332
  • Och de bröto upp från berget Hor och lägrade sig i Salmona.
    se 4Mosebok 3341
  • Och de bröto upp från berget Hor och togo vägen åt Röda havet till, för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt.
    se 4Mosebok 2104
  • Och de bröto upp från berget Sefer och lägrade sig i Harada.
    se 4Mosebok 3324
  • Och de bröto upp från Dibon-Gad och lägrade sig i Almon-Diblataima.
    se 4Mosebok 3346
  • Och de bröto upp från Dofka och lägrade sig i Alus.
    se 4Mosebok 3313
  • Och de bröto upp från Elim och lägrade sig vid Röda havet.
    se 4Mosebok 3310
  • Och de bröto upp från Esjon-Geber och lägrade sig i öknen Sin, det är Kades.
    se 4Mosebok 3336
  • Och de bröto upp från Etam och vände om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och lägrade sig framför Migdol.
    se 4Mosebok 3307
  • Och de bröto upp från Hahirot och gingo mitt igenom havet in i öknen och tågade så tre dagsresor i Etams öken och lägrade sig i Mara.
    se 4Mosebok 3308
  • Och de bröto upp från Harada och lägrade sig i Makhelot.
    se 4Mosebok 3325
  • Och de bröto upp från Haserot och lägrade sig i Ritma.
    se 4Mosebok 3318
  • Och de bröto upp från Hasmona och lägrade sig i Moserot.
    se 4Mosebok 3330
  • Och de bröto upp från Hor-Haggidgad och lägrade sig i Jotbata.
    se 4Mosebok 3333
  • Och de bröto upp från Ijim och lägrade sig i Dibon-Gad.
    se 4Mosebok 3345
  • Och de bröto upp från Jotbata och lägrade sig i Abrona.
    se 4Mosebok 3334
  • Och de bröto upp från Kades och lägrade sig vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
    se 4Mosebok 3337
  • Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.
    se 4Mosebok 2022
  • Och de bröto upp från Kehelata och lägrade sig vid berget Sefer.
    se 4Mosebok 3323
  • Och de bröto upp från Kibrot-Hattaava och lägrade sig i Haserot.
    se 4Mosebok 3317
  • Och de bröto upp från Libna och lägrade sig i Rissa.
    se 4Mosebok 3321
  • Och de bröto upp från Makhelot och lägrade sig i Tahat.
    se 4Mosebok 3326
  • Och de bröto upp från Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de lägrade sig där.
    se 4Mosebok 3309
  • Och de bröto upp från Mitka och lägrade sig i Hasmona.
    se 4Mosebok 3329
  • Och de bröto upp från Moserot och lägrade sig i Bene-Jaakan.
    se 4Mosebok 3331
  • Och de bröto upp från Obot och lägrade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.
    se 4Mosebok 3344
  • Och de bröto upp från öknen Sin och lägrade sig i Dofka.
    se 4Mosebok 3312
  • Och de bröto upp från Punon och lägrade sig i Obot.
    se 4Mosebok 3343
  • Och de bröto upp från Refidim och lägrade sig i Sinais öken.
    se 4Mosebok 3315
  • Och de bröto upp från Rimmon-Peres och lägrade sig i Libna.
    se 4Mosebok 3320
  • Och de bröto upp från Rissa och lägrade sig i Kehelata.
    se 4Mosebok 3322
  • Och de bröto upp från Ritma och lägrade sig i Rimmon-Peres.
    se 4Mosebok 3319
  • Och de bröto upp från Röda havet och lägrade sig i öknen Sin.
    se 4Mosebok 3311
  • Och de bröto upp från Salmona och lägrade sig i Punon.
    se 4Mosebok 3342
  • Och de bröto upp från Sinais öken och lägrade sig i Kibrot-Hattaava.
    se 4Mosebok 3316
  • Och de bröto upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.
    se 4Mosebok 3306
  • Och de bröto upp från Tahat och lägrade sig i Tera.
    se 4Mosebok 3327
  • Och de bröto upp från Tera och lägrade sig i Mitka.
    se 4Mosebok 3328
  • Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna användes till att göra hakar till stolparna och till att överdraga deras knoppar och göra kransar till dem.
    se 2Mosebok 3828
  • Och de fingo se Israels Gud; och under hans fötter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt själva himmelen i klarhet.
    se 2Mosebok 2410
  • Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin ålder; och männen sågo med förundran på varandra.
    se 1Mosebok 4333
  • Och de förde fångarna och det rövade och bytet fram till Mose och prästen Eleasar och Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.
    se 4Mosebok 3112
  • Och de förde fram till Mose tabernaklet, dess täckelse och alla dess tillbehör, dess häktor, bräder, tvärstänger, stol par och fotstycken,
    se 2Mosebok 3933
  • och de foro levande ned i dödsriket, de med allt vad de hade, och jorden övertäckte dem, och så utrotades de ur församlingen.
    se 4Mosebok 1633
  • Och de församlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: Nu må det vara nog. Hela menigheten är ju helig, alla äro det, och HERREN är mitt ibland dem; varför upphäven I eder då över HERRENS församling?
    se 4Mosebok 1603
  • Och de förstfödde av mankön, vart namn räknat särskilt, de som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde, så många som inmönstrades, tillsammans tjugutvå tusen två hundra sjuttiotre.
    se 4Mosebok 0343
  • Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna. Därefter vaknade Farao.
    se 1Mosebok 414
  • Och de gingo till strids emot Midjan, såsom HERREN hade bjudit Mose, och dräpte allt mankön.
    se 4Mosebok 3107
  • Och de gjorde så: Aron räckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet på jorden; då kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev mygg i hela Egyptens land.
    se 2Mosebok 817
  • Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget.
    se 1Mosebok 1030
  • Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.
    se 1Mosebok 2518
  • och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att de hava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.
    se 4Mosebok 1414
  • Och de höllo påskhögtid i först månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden, i Sinais öken Israels barn gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose
    se 4Mosebok 0905
  • Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.
    se 1Mosebok 38
  • Och de hundra talenterna silver användes till gjutningen av fotstyckena för helgedomen och av fotstyckena för förlåten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke.
    se 2Mosebok 3827
  • Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: Vill du resa med denne man? Hon svarade: Ja.
    se 1Mosebok 2458
  • Och de kommo till Bileam och sade till honom: Så säger Balak Sippors son: 'Låt dig icke avhållas från att komma till mig;
    se 4Mosebok 2216
  • Och de kommo till Druvdalen; där skuro de av en kvist med en ensam druvklase på, och denna bars sedan på en stång av två man. Därtill togo de granatäpplen och fikon.
    se 4Mosebok 1324
  • Och de lastade säden på sina åsnor och foro därifrån.
    se 1Mosebok 4226
  • Och de magra och fula korna åto upp de sju första, feta korna.
    se 1Mosebok 4120
  • Och de män som Mose hade sänt åstad för att bespeja landet, och som vid sin återkomst hade förlett hela menigheten att knorra mot honom, därigenom att de talade illa om landet,
    se 4Mosebok 1436
  • Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.
    se 1Mosebok 1911
  • Och de mottogo från Mose hela den gärd som Israels barn hade burit fram till utförande av arbetet vid helgedomens förfärdigande. Men man fortfor att bära fram till honom frivilliga gåvor, morgon efter morgon.
    se 2Mosebok 363
  • Och de räckte honom brännoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han förbrände det på altaret.
    se 3Mosebok 913
  • och de sade till dem: Må HERREN hemsöka eder och döma eder, eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.
    se 2Mosebok 521
  • Och de sade till honom: Var är din hustru Sara? Han svarade: Därinne i tältet.
    se 1Mosebok 189
  • Och de sade till Mose: Dina tjänare hava räknat antalet av de krigsmän som vi hava haft under vårt befäl, och icke en enda fattas bland oss.
    se 4Mosebok 3149
  • Och de sade till Mose: Funnos då inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!
    se 2Mosebok 1411
  • Och de sade till Mose: Tala du till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud tala till oss, på det att vi icke må dö.
    se 2Mosebok 2019
  • Och de sade till varandra: Kom, låt oss slå tegel och bränna det. Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
    se 1Mosebok 113
  • Och de sade till varandra: Låt oss välja en anförare och vända tillbaka till Egypten.
    se 4Mosebok 1404
  • Och de sade ytterligare till Farao: Vi hava kommit för att bo någon tid här i landet; ty dina tjänare hade intet bete för sina får, eftersom hungersnöden är så svår i Kanaans land. Så låt nu dina tjänare bo i landet Gosen.
    se 1Mosebok 474
  • Och de sade ytterligare: Om vi hava funnit nåd inför dina ögon så må detta land givas åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa att gå över Jordan.
    se 4Mosebok 3205
  • Och de sade: Är då Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke också med oss? Och HERREN hörde detta.
    se 4Mosebok 1202
  • Och de sade: Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.
    se 1Mosebok 114
  • Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åto tillsammans med honom; ty egyptierna få icke äta tillsammans med hebréerna; sådant är nämligen en styggelse för egyptierna.
    se 1Mosebok 4332
  • Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.
    se 3Mosebok 2412
  • Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju år, så ock de sju tomma axen, de som voro svedda av östanvinden; sju hungerår skola nämligen komma.
    se 1Mosebok 4127
  • Och de skola förnimma att jag är HERREN, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land, för att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag är HERREN, deras Gud.
    se 2Mosebok 2946
  • Och de skola göra åt mig en helgedom, för att jag må bo mitt ibland dem.
    se 2Mosebok 258
  • Och de skola hava vården om alla uppenbarelsetältets tillbehör, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de förrätta tjänsten vid tabernaklet.
    se 4Mosebok 0308
  • Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest är att iakttaga vid hela tältet; men de må icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, på det att icke både de och I mån dö.
    se 4Mosebok 1803
  • Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som de i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdlig stadga för dem från släkte till släkte.
    se 3Mosebok 177
  • och de skola lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av tahasskinn och sedan lägga alltsammans på en bår.
    se 4Mosebok 0410
  • Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de äldste i Israel gå till konungen i Egypten, och I skolen säga till honom: HERREN, hebréernas Gud, har visat sig för oss, så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud.'
    se 2Mosebok 318
  • Och de skola nödgas bekänna den missgärning de själva hava begått, och den deras fäder hava begått, genom att handla trolöst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
    se 3Mosebok 2640
  • Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som växa på marken.
    se 2Mosebok 105
  • Och de skola stupa på varandra, likasom för svärd, om ock ingen förföljer dem. Ja, I skolen icke kunna hålla stånd mot edra fiender.
    se 3Mosebok 2637
  • Och de skola taga alla gudstjänstredskap, som begagnas vid tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i ett mörkblått kläde och betäcka dem med ett överdrag av tahasskinn, och sedan lägga dem på en bår.
    se 4Mosebok 0412
  • Och de skola taga bort askan från altaret och breda över det ett purpurrött kläde
    se 4Mosebok 0413
  • Och de skola taga ett mörkblått kläde och därmed övertäcka ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor, så ock alla tillhörande oljekärl som begagnas under tjänstgöringen därvid;
    se 4Mosebok 0409
  • Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin säck på jorden, och öppnade var och en sin säck.
    se 1Mosebok 4411
  • Och de slogo honom jämte hans söner och allt hans folk, och läto ingen av dem slippa undan. Så intogo de hans land.
    se 4Mosebok 2135
  • Och de som bliva kvar av eder skola försmäkta i edra fienders land, genom sin egen missgärning, och försmäkta tillika genom sina fäders missgärning, likasom dessa hava gjort.
    se 3Mosebok 2639
  • Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom fram inför Mose och Aron och hela menigheten.
    se 4Mosebok 1533
  • Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.
    se 1Mosebok 716
  • Och de söner som föddes åt Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.
    se 1Mosebok 4620
  • Och de städer som I given åt leviterna skola först och främst vara de sex fristäderna, vilka I skolen giva till det ändamålet att en dråpare må kunna fly till dem; vidare skolen I jämte dessa städer giva dem fyrtiotvå andra,
    se 4Mosebok 3506
  • Och de städer som I skolen giva till fristäder skola vara sex.
    se 4Mosebok 3513
  • Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask däri.
    se 2Mosebok 1624
  • Och de ställde i ordning sina skänker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta där.
    se 1Mosebok 4325
  • Och de stodo upp bittida följande morgon för att draga åstad upp mot den övre bergsbygden; och de sade: Se, här äro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.
    se 4Mosebok 1440
  • Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och alla människor, som vi där sågo, voro resligt folk.
    se 4Mosebok 1333
  • Och de tillhörande drickoffren skola utgöras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till väduren och en fjärdedels hin till vart lamm. Detta är nymånadsbrännoffret, som skall offras i var och en av årets månader.
    se 4Mosebok 2814
  • Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och förde det fram inför uppenbarelsetältet; och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 95
  • Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rövat, både människor och boskap.
    se 4Mosebok 3111
  • Och de togo sin boskap och de ägodelar som de hade förvärvat i Kanaans land och kommo så till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom.
    se 1Mosebok 466
  • Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld därpå och strödde rökelse därpå, och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet; och Mose och Aron likaså.
    se 4Mosebok 1618
  • Och de trädde fram till Josefs hovmästare och talade med honom vid ingången till huset
    se 1Mosebok 4319
  • och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Därefter vaknade Farao och fann att det var en dröm.
    se 1Mosebok 417
  • och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara det för mig.
    se 1Mosebok 4124
  • Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och föll ned till jorden på sitt ansikte
    se 1Mosebok 191
  • Och de två snoddernas båda andra ändar fäste man vid de två flätverken och fäste dem så vid efodens axelstycken på dess framsida.
    se 2Mosebok 3918
  • Och de två snoddernas båda andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och så fästa dem vid efodens axelstycken på dess framsida.
    se 2Mosebok 2825
  • Och de välsignade Rebecka och sade till henne: Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tio tusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar.
    se 1Mosebok 2460
  • Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel, under en ek; den fick namnet Gråtoeken.
    se 1Mosebok 358
  • Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar evärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen med hårdhet bruka sin makt över den andre.
    se 3Mosebok 2546
  • Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från honom härstamma moabiterna ända till denna dag.
    se 1Mosebok 1937
  • Och den aln på vardera sidan, som på längden av täckelsets våder räcker över, skall hänga ned på båda sidorna av tabernaklet för att övertäcka det.
    se 2Mosebok 2613
  • Och den andra skall han offra till ett brännoffer, på föreskrivet sätt. När så prästen bringar försoning för honom, till rening från den synd han har begått, då bliver honom förlåtet.
    se 3Mosebok 510
  • och den andre namnet Elieser, ty, sade han, min faders Gud blev mig till hjälp och räddade mig ifrån Faraos svärd. --
    se 2Mosebok 184
  • Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: Ack om vi hade kött att äta!
    se 4Mosebok 1104
  • Och den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram och offra till syndoffer.
    se 3Mosebok 169
  • Och den dödade israelitiske mannen, han som dödades jämte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hövding för en familj bland simeoniterna.
    se 4Mosebok 2514
  • Och den dödade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamhövding, hövding för en stamfamilj i Midjan.
    se 4Mosebok 2515
  • och den ene gick bort ifrån mig, och jag sade: förvisso är han ihjälriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
    se 1Mosebok 4428
  • Och den hälft, som tillföll de övriga israeliterna, och som Mose hade avskilt från krigsfolkets,
    se 4Mosebok 3142
  • Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
    se 3Mosebok 2411
  • Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.
    se 3Mosebok 2311
  • Och den koppar som hade blivit given såsom offer utgjorde sjuttio talenter och två tusen fyra hundra siklar.
    se 2Mosebok 3829
  • Och den mellersta tvärstången, den som sitter mitt på bräderna, skall gå tvärs över, från den ena ändan till den andra.
    se 2Mosebok 2628
  • Och den präst bland hans söner, som bliver smord i hans ställe, skall göra så. Detta skall vara en evärdlig stadga. Såsom ett heloffer skall det förbrännas åt HERREN.
    se 3Mosebok 622
  • Och den präst, som har blivit smord och mottagit handfyllning till att vara präst i sin faders ställe skall bringa denna försoning; han skall ikläda sig linnekläderna, de heliga kläderna,
    se 3Mosebok 1632
  • Och den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet,
    se 3Mosebok 416
  • Och den smorde prästen skall taga något av tjurens blod och bära det in i uppenbarelsetältet,
    se 3Mosebok 45
  • Och den som äter kött av en sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen. Och den som har burit bort någon sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1140
  • Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
    se 3Mosebok 1628
  • Och den som har burit bort en sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen; de skola gälla för eder såsom orena.
    se 3Mosebok 1128
  • Och den som kommer vid den sjukes kropp skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 157
  • Och den som kommer vid det varpå han har legat skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 155
  • Och den som på första dagen förde fram sin offergåva var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
    se 4Mosebok 0712
  • Och den som sätter sig på något varpå den sjuke har suttit skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 156
  • Och den som skall renas skall två sina kläder och raka av allt sitt hår och bada sig i vatten, så bliver han ren och får sedan gå in i lägret. Dock skall han stanna utanför sitt tält i sju dagar.
    se 3Mosebok 148
  • och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
    se 3Mosebok 2418
  • Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.
    se 3Mosebok 2416
  • och den synd de hava begått sedan bliver känd, så skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola föra honom fram inför uppenbarelsetältet;
    se 3Mosebok 414
  • Och den unge mannen dröjde icke att göra så, ty han hade fått behag till Jakobs dotter. Och han hade större myndighet än någon annan i hans faders hus.
    se 1Mosebok 3419
  • Och denna eder gärd skall så anses, som när andra giva säd från logen och vin och olja från pressen.
    se 4Mosebok 1827
  • Och denna skall Aron hava på sig, när han gör tjänst, så att det höres, när han går in i helgedomen inför HERRENS ansikte, och när han går ut -- detta på det att han icke må dö.
    se 2Mosebok 2835
  • Och denna stadga skall du hålla på bestämd tid, år efter år.
    se 2Mosebok 1310
  • och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.
    se 1Mosebok 2822
  • Och denne lade sina händer på honom och insatte honom i hans ämbete, såsom HERREN hade befallt genom Mose.
    se 4Mosebok 2723
  • Och denne sade till sitt folk: Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.
    se 2Mosebok 19
  • Och deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
    se 4Mosebok 3349
  • Och dessa äro de kläder som de skola göra: bröstsköld, efod, kåpa, rutig livklädnad, huvudbindel och bälte. De skola göra heliga kläder åt din broder Aron och hans söner, för att han må bliva präst åt mig.
    se 2Mosebok 284
  • och dessa äro de männens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
    se 4Mosebok 3419
  • Och dessa äro namnen på de män som skola biträda eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son;
    se 4Mosebok 0105
  • Och dessa äro namnen på Esaus stamfurstar, efter deras släkter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet,
    se 1Mosebok 3640
  • Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
    se 2Mosebok 11
  • Och dessa män äro fårherdar, ty de hava idkat boskapsskötsel; och sina får och fäkreatur och allt vad de äga hava de fört med sig.'
    se 1Mosebok 4632
  • Och dessa städer skolen I hava såsom tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen slipper dö, förrän han har stått till rätta inför menigheten.
    se 4Mosebok 3512
  • Och dessa voro de av Levi stam som inmönstrades, efter deras släkter: Av Gerson gersoniternas släkt av Kehat kehatiternas släkt, av Merari merariternas släkt.
    se 4Mosebok 2657
  • Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu någon israelitisk konung var konung där:
    se 1Mosebok 3631
  • Och dessa voro Disans söner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
    se 1Mosebok 3626
  • Och dessa voro Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan.
    se 1Mosebok 3627
  • Och dessa voro Levis söner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari.
    se 4Mosebok 0317
  • Och dessa voro namnen på dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;
    se 4Mosebok 1305
  • Och dessa voro namnen på Gersons söner, efter deras släkter: Libni och Simei.
    se 4Mosebok 0318
  • Och dessa voro namnen på Levis söner, efter deras ättföljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju år gammal.
    se 2Mosebok 616
  • Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, söner: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
    se 1Mosebok 3618
  • Och dessa voro Reguels, Esaus sons, söner: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som härstammade från Reguel, i Edoms land; dessa voro söner till Basemat, Esaus hustru.
    se 1Mosebok 3617
  • Och dessa voro Sibeons söner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibeons åsnor.
    se 1Mosebok 3624
  • Och dessa voro Sobals söner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
    se 1Mosebok 3623
  • och det angripna stället visar sig grönaktigt eller rödaktigt, på klädnaden eller skinnet, eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, då är stället angripet av spetälska och skall visas för prästen.
    se 3Mosebok 1349
  • Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.
    se 2Mosebok 924
  • Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.
    se 1Mosebok 3319
  • Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
    se 1Mosebok 3512
  • och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
    se 1Mosebok 212
  • Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmönstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
    se 2Mosebok 3825
  • Och det skall vara för dig såsom ett tecken på din hand och såsom ett påminnelsemärke på din panna, för att HERRENS lag må vara i din mun; ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten.
    se 2Mosebok 139
  • Och det skall vara såsom ett tecken på din hand och såsom ett märke på din panna; ty med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten.
    se 2Mosebok 1316
  • Och det som är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på dens huvud, som skall renas, till att bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1429
  • Och det som är över av spisoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.
    se 3Mosebok 23
  • Och det som är över av spisoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.
    se 3Mosebok 210
  • Och det som är över därav skola Aron och hans söner äta. Osyrat skall det ätas på en helig plats; i förgården till uppenbarelsetältet skola de äta det.
    se 3Mosebok 616
  • Och det som sedan är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på dens huvud, som skall renas; så skall prästen bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1418
  • Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
    se 1Mosebok 123
  • Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.
    se 1Mosebok 119
  • Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
    se 1Mosebok 113
  • Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;
    se 1Mosebok 257
  • Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.
    se 1Mosebok 2517
  • Och detta är berättelsen om Esaus släkt, hans som var stamfader för edoméerna, i Seirs bergsbygd.
    se 1Mosebok 369
  • Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;
    se 1Mosebok 2519
  • Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.
    se 1Mosebok 2512
  • Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
    se 1Mosebok 1127
  • Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;
    se 1Mosebok 1710
  • Och detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är ute skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång;
    se 4Mosebok 0613
  • Och detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
    se 3Mosebok 71
  • Och detta är lagen om spisoffret: Arons söner skola bära fram det inför HERRENS ansikte, till altaret.
    se 3Mosebok 614
  • Och detta är lagen om tackoffret, när ett sådant bäres fram åt HERREN:
    se 3Mosebok 711
  • Och detta är rad som skall tillhöra dig såsom en gärd av Israels barns gåvor, så ofta de frambära viftoffer; åt dig och åt dina söner och döttrar jämte dig giver jag det till en evärdlig rätt; var och en i ditt hus som är ren må äta det:
    se 4Mosebok 1811
  • Och detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bliva präster åt mig: Tag en ungtjur och två vädurar, felfria djur,
    se 2Mosebok 291
  • Och detta är vad du skall offra på altaret: två årsgamla lamm för var dag beständigt.
    se 2Mosebok 2938
  • Och detta är vad I skolen upptaga av dem såsom gärd: guld, silver och koppar
    se 2Mosebok 253
  • Och detta är vad som skall åligga dem att bära, allt vad som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: bräderna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken,
    se 4Mosebok 0431
  • Och detta skall tillhöra Aron och; hans söner såsom en evärdlig rätt av Israels barn, ty det är en offergärd. Det skall vara en gärd av Israels barn, av deras tackoffer, en gärd av dem åt HERREN.
    se 2Mosebok 2928
  • Och detta skall vara eder gräns i norr: Från Stora havet skolen I draga eder gränslinje fram vid berget Hor.
    se 4Mosebok 3407
  • Och detta skall vara en rättsstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
    se 4Mosebok 3529
  • Och detta skall vara för dem en evärdlig stadga. Mannen som stänkte stänkelsevattnet skall två sina kläder; och om någon annan kommer vid stänkelsevattnet, skall han vara oren ända till aftonen.
    se 4Mosebok 1921
  • Och detta skall vara för eder en evärdlig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skolen I späka eder och icke göra något arbete, varken infödingen eller främlingen som bor ibland eder.
    se 3Mosebok 1629
  • Och detta skall vara Kehats barns tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: de skola hava hand om de högheliga föremålen.
    se 4Mosebok 0404
  • Och detta skolen I hava till tofsprydnad, för att I, när I sen därpå, mån tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem, och icke sväva omkring efter edra hjärtans och ögons lustar, som I nu löpen efter i trolös avfällighet.
    se 4Mosebok 1539
  • Och detta ställe fick namnet Kibrot-Hattaava, ty där begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad.
    se 4Mosebok 1135
  • Och detta ställe fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.
    se 4Mosebok 1103
  • Och din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd.
    se 1Mosebok 2814
  • Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag. Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.
    se 2Mosebok 106
  • och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.
    se 1Mosebok 82
  • Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda strimmig, spräcklig och brokig.
    se 1Mosebok 3039
  • Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den väg de skola vandra och vad de skola göra.
    se 2Mosebok 1820
  • Och du skall av detta göra en helig smörjelseolja, en konstmässigt beredd salva; det skall vara en helig smörjelseolja.
    se 2Mosebok 3025
  • Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör.
    se 1Mosebok 2710
  • Och du skall besätta den med infattade stenar, ordnade på fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd;
    se 2Mosebok 2817
  • Och du skall beständigt hava skådebröd liggande på bordet inför mitt ansikte.
    se 2Mosebok 2530
  • Och du skall bjuda Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
    se 2Mosebok 2720
  • Och du skall däri sätta vittnesbördets ark och hänga förlåten framför arken.
    se 2Mosebok 403
  • Och du skall därmed smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark,
    se 2Mosebok 3026
  • Och du skall fästa de båda guldsnodderna vid de båda ringarna, i bröstsköldens hörn.
    se 2Mosebok 2824
  • Och du skall fästa den vid ett mörkblått snöre, och den skall sitta på huvudbindeln; på framsidan av huvudbindeln skall den sitta.
    se 2Mosebok 2837
  • Och du skall föra bordet ditin och lägga upp på detta vad där skall vara upplagt; och du skall föra ditin ljusstaken och sätta upp lamporna på den.
    se 2Mosebok 404
  • Och du skall föra fram hans söner och sätta livklädnader på dem.
    se 2Mosebok 298
  • Och du skall föra fram hans söner och sätta livklädnader på dem.
    se 2Mosebok 4014
  • Och du skall föra leviterna fram inför uppenbarelsetältet, och du skall församla Israels barns hela menighet
    se 4Mosebok 0809
  • Och du skall föra tjuren fram inför uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skola lägga sina händer på tjurens huvud.
    se 2Mosebok 2910
  • Och du skall förbränna hela väduren på altaret; det är ett brännoffer åt HERREN. En välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN är det.
    se 2Mosebok 2918
  • Och du skall giva penningarna åt Aron och hans söner såsom lösen för de övertaliga bland folket.
    se 4Mosebok 0348
  • Och du skall gjuta olja därpå och lägga rökelse därpå. Det är ett spisoffer.
    se 3Mosebok 215
  • Och du skall göra åt dem benkläder av linne, som skyla deras blygd; dessa skola räcka från länderna ned på låren.
    se 2Mosebok 2842
  • Och du skall göra åt din broder Aron heliga kläder, till ära och prydnad.
    se 2Mosebok 282
  • Och du skall göra en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
    se 2Mosebok 2517
  • Och du skall göra ett altare för att antända rökelse därpå, av akacieträ skall du göra det.
    se 2Mosebok 301
  • Och du skall göra ett förhänge för ingången till tältet, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
    se 2Mosebok 2636
  • Och du skall göra ett galler därtill, ett nätverk av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i dess fyra hörn.
    se 2Mosebok 274
  • Och du skall göra femtio häktor av guld och foga tillhopa våderna med varandra medelst häktorna, så att tabernaklet utgör ett helt.
    se 2Mosebok 266
  • Och du skall göra femtio häktor av koppar och haka in häktorna i öglorna och foga täckelset tillhopa, så att det utgör ett helt.
    se 2Mosebok 2611
  • Och du skall göra flätverk av guld,
    se 2Mosebok 2813
  • Och du skall göra fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugu bräderna, två fotstycken under vart bräde för dess två tappar.
    se 2Mosebok 2619
  • Och du skall göra hörn därtill, Som skola sitta i dess fyra hörn; i ett stycke därmed skola hörnen vara. Och du skall överdraga det med koppar.
    se 2Mosebok 272
  • Och du skall göra stänger av akacieträ och överdraga dem med guld.
    se 2Mosebok 2513
  • Och du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdraga dem med koppar.
    se 2Mosebok 276
  • Och du skall göra stängerna av akacieträ och överdraga dem med guld, och med dem skall bordet bäras.
    se 2Mosebok 2528
  • Och du skall göra stängerna av akacieträ och överdraga dem med guld.
    se 2Mosebok 305
  • Och du skall göra två andra ringar av guld och sätta dem i bröstsköldens båda andra hörn, vid den kant därpå, som är vänd inåt mot efoden.
    se 2Mosebok 2826
  • Och du skall göra två keruber av guld; i drivet arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen.
    se 2Mosebok 2518
  • Och du skall göra tvärstänger av akacieträ, fem till de bräder som äro på tabernaklets ena sida
    se 2Mosebok 2626
  • Och du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ, som skola vara överdragna med guld och hava bakar av guld och stå på fyra fotstycken av silver.
    se 2Mosebok 2632
  • Och du skall hänga upp förlåten under häktorna, och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten; och så skall förlåten för eder vara en skiljevägg mellan det heliga och det allraheligaste.
    se 2Mosebok 2633
  • Och du skall helga dem, så att de bliva högheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig.
    se 2Mosebok 3029
  • Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra lever.
    se 3Mosebok 1818
  • Och du skall lägga alltsammans på Arons och hans söners händer och vifta det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
    se 2Mosebok 2924
  • Och du skall lägga dem i en och samma korg och bära fram dem i korgen såsom offergåva, när du för fram tjuren och de två vädurarna.
    se 2Mosebok 293
  • Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 246
  • Och du skall lägga urim och tummim in i domsskölden, så att de ligga på Arons hjärta, när han ingår inför HERRENS ansikte; och Aron skall så bära Israels barns dom på sitt hjärta inför HERRENS ansikte beständigt.
    se 2Mosebok 2830
  • Och du skall låta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av människor, fäkreatur, åsnor och får såsom skatt åt HERREN.
    se 4Mosebok 3128
  • Och du skall låta din broder Aron och hans söner med honom, träd fram till dig ur Israels barns krets för att de må bliva plåster åt mig Aron själv och hans söner: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
    se 2Mosebok 281
  • Och du skall märka ut en gräns för folket runt omkring och säga: 'Tagen eder till vara för att stiga upp på berget eller komma vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas med döden;
    se 2Mosebok 1912
  • Och du skall omgjorda dem, Aron och hans söner, med bälten och binda huvor på dem. Och de skola hava prästadömet såsom en evärdlig rätt. Så skall du företaga handfyllning med Aron och hans söner.
    se 2Mosebok 299
  • Och du skall överdraga den med rent guld, innan och utan skall du överdraga den; och du skall på den göra en rand av guld runt omkring.
    se 2Mosebok 2511
  • Och du skall överdraga det med rent guld, dess skiva, dess väggar runt omkring och dess hörn; och du skall göra en rand av guld därpå runt omkring.
    se 2Mosebok 303
  • Och du skall överdraga det med rent guld; och du skall göra en rand av guld därpå runt omkring
    se 2Mosebok 2524
  • Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: 'Sådant gör jag av tacksamhet för vad HERREN gjorde med mig, när jag drog ut ur Egypten.'
    se 2Mosebok 138
  • Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så att tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.
    se 3Mosebok 258
  • Och du skall säga till dem: När I nu given såsom gärd det bästa av dem, skall denna leviternas gåva så anses, som när andra giva vad loge och press avkasta.
    se 4Mosebok 1830
  • Och du skall säga till dem: Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
    se 3Mosebok 178
  • Och du skall satta de båda stenarna på efodens axelstycken, för att stenarna må bringa Israels barn i åminnelse; Aron skall bära deras namn inför HERRENS ansikte på sina båda axlar, för att bringa dem i åminnelse.
    se 2Mosebok 2812
  • Och du skall sätta det under avsatsen på altaret, nedtill, så att nätet räcker upp till mitten av altaret.
    se 2Mosebok 275
  • Och du skall satta femtio öglor i kanten på den ena våden, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio öglor i kanten på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket.
    se 2Mosebok 2610
  • Och du skall sätta huvudbindeln på hans huvud och fästa det heliga diademet på huvudbindeln.
    se 2Mosebok 296
  • Och du skall sätta nådastolen ovanpå arken, och i arken skall du lägga vittnesbördet, som jag skall giva dig.
    se 2Mosebok 2521
  • Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allraheligaste.
    se 2Mosebok 2634
  • Och du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden, ytterst på det hopfogade stycket; så skall du ock göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.
    se 2Mosebok 264
  • Och du skall sätta på Aron del heliga kläderna, och smörja honom och helga honom till att bliva präst åt mig
    se 2Mosebok 4013
  • Och du skall sätta upp förgårdshägnaden runt omkring och hänga upp förhänget för porten till förgården.
    se 2Mosebok 408
  • Och du skall sätta upp tabernaklet, sådant det skall vara, såsom det har blivit dig visat på berget.
    se 2Mosebok 2630
  • och du skall smörja dem och företaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva präster åt mig.
    se 2Mosebok 2841
  • Och du skall smörja dem, såsom du smorde deras fader, till att bliva präster åt mig. Så skall denna deras smörjelse bliva för dem en invigning till ett evärdligt prästadöme, släkte efter släkte.
    se 2Mosebok 4015
  • Och du skall ställa bäckenet mellan uppenbarelsetältet och altaret och gjuta vatten däri.
    se 2Mosebok 407
  • Och du skall ställa det framför den förlåt som hänger framför vittnesbördets ark, så att det står framför nådastolen, som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.
    se 2Mosebok 306
  • Och du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark; och du skall sätta upp förhänget för ingången till tabernaklet.
    se 2Mosebok 405
  • Och du skall taga allt det fett som omsluter inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med det fett som sitter på dem, och förbränna det på altaret.
    se 2Mosebok 2913
  • Och du skall taga av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aron och hans kläder, och likaledes på hans söner och hans söners kläder; så bliver han helig, han själv såväl som hans kläder, och likaledes hans söner såväl som hans söners kläder.
    se 2Mosebok 2921
  • Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger på altarets hörn; men allt det övriga skall du gjuta ut vid foten av altaret.
    se 2Mosebok 2912
  • Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvädur och vifta den såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och detta skall vara din del.
    se 2Mosebok 2926
  • Och du skall taga den ena väduren, och Aron och hans söner skola lägga sina händer på vädurens huvud.
    se 2Mosebok 2915
  • Och du skall taga en rundkaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade bröden, som står inför HERRENS ansikte.
    se 2Mosebok 2923
  • Och du skall taga fettet av väduren, svansen och det fett som omsluter inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem, därtill det högra lårstycket ty detta är handfyllningsväduren.
    se 2Mosebok 2922
  • Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa.
    se 3Mosebok 245
  • Och du skall taga försoningspenningarna av Israels barn och använda dem till arbetet vid uppenbarelsetältet. Så skall ske, för att Israels barn må vara i åminnelse inför HERRENS ansikte, och för att försoning må bringas för eder.
    se 2Mosebok 3016
  • Och du skall taga handfyllningsväduren och koka hans kött på en helig plats.
    se 2Mosebok 2931
  • Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall göra dina tecken.
    se 2Mosebok 417
  • Och du skall taga kläderna och sätta på Aron livklädnaden och efodkåpan och själva efoden och bröstskölden; och du skall fästa ihop alltsammans på honom med efodens skärp.
    se 2Mosebok 295
  • Och du skall taga smörjelseoljan och gjuta på hans huvud och smörja honom.
    se 2Mosebok 297
  • Och du skall taga smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt vad däri är och helga det jämte alla dess tillbehör, så att det bliver heligt.
    se 2Mosebok 409
  • Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.
    se 1Mosebok 621
  • Och du skall taga två onyxstenar och på dem inrista Israels söners namn,
    se 2Mosebok 289
  • Och du skall tala till honom och lägga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lära eder vad I skolen göra.
    se 2Mosebok 415
  • Och du skall till bordet göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra fötterna.
    se 2Mosebok 2526
  • Och du skall till bröstskölden göra kedjor i virat arbete, såsom man gör snodder, av rent guld.
    se 2Mosebok 2822
  • Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och sätta dem över de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringar på andra sidan.
    se 2Mosebok 2512
  • Och du skall till den göra sju lampor, och lamporna skall man sätta upp så, att den kastar sitt sken över platsen därframför.
    se 2Mosebok 2537
  • Och du skall till det göra två ringar av guld och sätta dem nedanför randen, på dess båda sidor; på de båda sidostyckena skall du sätta dem. De skola vara där, för att stänger må skjutas in i dem, så att man med dem kan bära altaret.
    se 2Mosebok 304
  • Och du skall till förhänget göra fem stolpar av akacieträ och överdraga dem med guld, och hakarna på dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.
    se 2Mosebok 2637
  • Och du skall tillsäga alla edra konstförfarna män, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola göra kläder åt Aron, för att har må helgas till att bliva präst åt mig.
    se 2Mosebok 283
  • Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
    se 1Mosebok 811
  • Och eder gräns i väster skall vara Stora havet; det skall utgöra gränsen. Detta skall vara eder gräns i väster.
    se 4Mosebok 3406
  • Och eder möda skall vara förspilld, ty eder jord skall icke giva sin gröda, och träden i landet skola icke bära sin frukt.
    se 3Mosebok 2620
  • Och edra barn skola draga omkring såsom herdar i öknen i fyrtio år, och skola bära på bördan av eder trolösa avfällighet, till dess att edra döda kroppar hava förgåtts i öknen.
    se 4Mosebok 1433
  • Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.
    se 1Mosebok 2511
  • Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
    se 1Mosebok 710
  • Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina ögon på Josef och sade: Ligg hos mig.
    se 1Mosebok 397
  • Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,
    se 1Mosebok 86
  • Och efter fyrtio dagar vände de tillbaka, sedan de hade bespejat landet.
    se 4Mosebok 1326
  • Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN.
    se 1Mosebok 43
  • Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare.
    se 2Mosebok 1418
  • Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut från dem.
    se 2Mosebok 75
  • Och egyptierna trängde på folket för att med hast få dem ut ur landet, ty de tänkte: Eljest dö vi allasammans.
    se 2Mosebok 1233
  • Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.
    se 2Mosebok 149
  • Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare, förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
    se 2Mosebok 1423
  • Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. Och allt folket såg detta; då jublade de och föllo ned på sina ansikten.
    se 3Mosebok 924
  • Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde åt honom Pinehas. Dessa voro huvudmännen för leviternas familjer, efter deras släkter.
    se 2Mosebok 625
  • Och Eleasars, prästen Arons sons åliggande skall vara att hava vården om oljan till ljusstaken, om den välluktande rökelsen, om det dagliga spisoffret och om smörjelseoljan; hans åliggande skall vara att hava vården om hela tabernaklet och om allt vad däri är, de heliga föremålen och deras tillbehör.
    se 4Mosebok 0416
  • Och Eliabs söner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, när dessa satte sig upp emot HERREN,
    se 4Mosebok 2609
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0770
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0752
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0734
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0716
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0776
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0758
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0740
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0722
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0782
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0764
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0746
  • och en bock till syndoffer,
    se 4Mosebok 0728
  • Och en del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag vill uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för eder.
    se 2Mosebok 3036
  • Och en man av Levis hus gick åstad och tog till hustru Levis dotter.
    se 2Mosebok 21
  • Och en man som är ren skall samla ihop askan efter kon och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den skall förvaras åt Israels barns menighet, till stänkelsevatten. Det är ett syndoffer.
    se 4Mosebok 1909
  • Och en man som är ren skall taga isop och doppa i vattnet och stänka på tältet och på allt bohaget, och på de personer som hava varit därinne, och på honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har dött på annat sätt, eller vid graven.
    se 4Mosebok 1918
  • Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret.
    se 3Mosebok 2410
  • Och en stormvind for ut ifrån HERREN, och den förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret, en dagsresa vitt på vardera sidan, runt omkring lägret, och vid pass två alnar högt över marken.
    se 4Mosebok 1131
  • och en tiondedels efa fint mjöl begjutet med olja, såsom spisoffer till vart lamm: ett brännoffer till en välbehaglig lukt, ett eldsoffer åt HERREN.
    se 4Mosebok 2813
  • och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
    se 4Mosebok 2904
  • Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv: Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob.
    se 1Mosebok 2741
  • Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det är densamme som Edom.
    se 1Mosebok 368
  • och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru åt sig, utöver de hustrur han förut hade.
    se 1Mosebok 289
  • Och Esau sade till Jakob: Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger. Därav fick han namnet Edom.
    se 1Mosebok 2530
  • Och Esau sade: Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.
    se 1Mosebok 3312
  • Och Esau tog sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade förvärvat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig så från sin broder Jakob.
    se 1Mosebok 366
  • Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.
    se 3Mosebok 2534
  • Och ett lerkärl som den sjuke kommer vid skall sönderslås; men är det ett träkärl, skall det sköljas med vatten.
    se 3Mosebok 1512
  • och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
    se 1Mosebok 712
  • Och ett spisoffer som är bakat i ugn, eller som är tillrett i panna eller på plåt, skall alltid tillfalla den präst som bär fram det.
    se 3Mosebok 79
  • Och ett stort klagorop skall upphävas i hela Egyptens land, sådant att dess like aldrig har varit hört och aldrig mer skall höras.
    se 2Mosebok 116
  • Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken och överste bagaren,
    se 1Mosebok 402
  • Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef begav sig ut och besåg Egyptens land.
    se 1Mosebok 4145
  • Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
    se 1Mosebok 1220
  • Och Farao sade till honom: Gå bort ifrån mig, och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.
    se 2Mosebok 1028
  • Och Farao sade till Josef: Eftersom Gud har kungjort för dig allt detta, finnes ingen som är så förståndig och vis som du.
    se 1Mosebok 4139
  • Och Farao sade till Josef: Jag är Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.
    se 1Mosebok 4144
  • Och Farao sade till Josef: Jag har haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig, att allenast du får höra en dröm, kan du uttyda den.
    se 1Mosebok 4115
  • Och Farao sade till Josef: Säg till dina bröder: 'Detta skolen I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
    se 1Mosebok 4517
  • Och Farao sade till sina tjänare: Kunna vi finna någon i vilken Guds Ande så är som i denne?
    se 1Mosebok 4138
  • Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand och lät kläda honom i kläder av fint linne och hängde den gyllene kedjan om hans hals.
    se 1Mosebok 4142
  • Och Farao vände om och gick hem och aktade icke heller på detta.
    se 2Mosebok 723
  • Och Faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor gingo utmed floden. När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig.
    se 2Mosebok 25
  • Och Faraos dotter sade till henne: Tag detta barn med dig, och amma upp det åt mig, så vill jag giva dig lön därför. Och kvinnan tog barnet och ammade upp det.
    se 2Mosebok 29
  • Och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef, hörde han dock icke på henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne.
    se 1Mosebok 3910
  • Och fastän Josef kände igen sina bröder, kände de icke igen honom.
    se 1Mosebok 428
  • och fem tvärstänger till de bräder som äro på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger till de bräder som äro på tabernaklets baksida, västerut.
    se 2Mosebok 2627
  • och fem tvärstänger till de bräder som voro på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger till de bräder som voro på tabernaklets baksida, västerut.
    se 2Mosebok 3632
  • Och fettet av syndoffersdjuret skall han förbränna på altaret.
    se 3Mosebok 1625
  • Och fettstyckena av tjuren, samt av väduren svansen och vad som omsluter inälvorna, så ock njurarna och leverfettet,
    se 3Mosebok 919
  • Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, så att egyptierna icke kunde dricka vatten ifrån floden; och blodet var över hela Egyptens land.
    se 2Mosebok 721
  • Och fiskarna i floden skola dö, och floden skall bliva stinkande, så att egyptierna skola vämjas vid att dricka vatten ifrån floden.'
    se 2Mosebok 718
  • Och flickan skyndade åstad och berättade allt detta i sin moders hus.
    se 1Mosebok 2428
  • Och flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen man hade känt. Hon gick nu ned till källan och fyllde sin kruka och steg så upp igen.
    se 1Mosebok 2416
  • Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.
    se 1Mosebok 717
  • Och fogdarna drevo på dem och sade: Fullgören edert arbete, var dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm.
    se 2Mosebok 513
  • Och följande morgon tog Balak Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal; och han kunde från denna plats se en del av folket.
    se 4Mosebok 2241
  • och följde efter den israelitiske mannen in i tältets sovrum och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. Så upphörde hemsökelsen bland Israels barn.
    se 4Mosebok 2508
  • Och folket åt och tillbad deras gudar. Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel.
    se 4Mosebok 2503
  • Och folket begynte tvista med Mose och sade: O att också vi hade fått förgås, när våra broder förgingos inför HERRENS ansikte!
    se 4Mosebok 2003
  • Och folket förflyttade han till städerna, från den ena ändan av Egyptens område till den andra.
    se 1Mosebok 4721
  • Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankön, så många som bodde inom hans stadsport, läto omskära sig.
    se 1Mosebok 3424
  • Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: Varför haven I fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finnes ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi få.
    se 4Mosebok 2105
  • Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad; de togo sina baktråg och lindade in dem i mantlarna och buro dem på sina axlar.
    se 2Mosebok 1234
  • och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och din sonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen att jag är HERREN.
    se 2Mosebok 102
  • Och för att rena den som så har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbrända syndoffret och gjuta friskt vatten därpå i ett kärl.
    se 4Mosebok 1917
  • Och för den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef lät föra penningarna in i Faraos hus.
    se 1Mosebok 4714
  • Och för framsidan, österut, gjordes de femtio alnar långa.
    se 2Mosebok 3813
  • Och för honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätt honom i hans ämbete inför deras ögon,
    se 4Mosebok 2719
  • och för honom, och för hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett förbund genom vilket han får ett evärdligt prästadöme, till lön för att han nitälskade för sin Gud och bragte försoning för Israels barn.
    se 4Mosebok 2513
  • Och för västra sidan gjordes omhängen som voro femtio alnar långa; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
    se 2Mosebok 3812
  • och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra
    se 2Mosebok 114
  • och förde bort med sig all boskap och alla ägodelar som han hade förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat i Paddan-Aram, och begav sig på väg till sin fader Isak i Kanaans land.
    se 1Mosebok 3118
  • Och föreståndaren för fängelset lät alla fångar som sutto i fängelset stå under Josefs uppsikt; och allt vad där skulle göras, det gjordes genom honom.
    se 1Mosebok 3922
  • Och förgårdens bredd på fram sidan, österut, skall vara femtio alnar
    se 2Mosebok 2713
  • Och förgårdens västra kortsida skall hava omhängen som äro femtio alnar långa; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio.
    se 2Mosebok 2712
  • Och förhänget för porten till förgården gjordes i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, tjugu alnar långt och fem alnar högt, efter tygets bredd, i likhet med förgårdens omhängen;
    se 2Mosebok 3818
  • och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen I göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt eder. Jag är HERREN, eder Gud.
    se 3Mosebok 1925
  • och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar överdrogos med silver;
    se 2Mosebok 3816
  • och frågade: Vems dotter är du? Säg mig det. Och säg mig om vi kunna få natthärbärge i din faders hus?
    se 1Mosebok 2423
  • och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.
    se 1Mosebok 4157
  • Och från Asmon skall gränsen böja sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet.
    se 4Mosebok 3405
  • Och från den stund då han hade satt honom över sitt hus och över allt vad han ägde, välsignade HERREN egyptierns hus, för Josefs skull; och HERRENS välsignelse vilade över allt vad han ägde, hemma och på marken.
    se 1Mosebok 395
  • Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
    se 1Mosebok 210
  • och från Obot bröto de upp och lägrade sig vid Ije-Haabarim i öknen som ligger framför Moab, österut.
    se 4Mosebok 2111
  • Och från Sefam skall gränsen gå ned till Haribla, öster om Ain, och gränsen skall gå vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsjön, österut.
    se 4Mosebok 3411
  • Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
    se 4Mosebok 3234
  • Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vilja vi göra.
    se 4Mosebok 3231
  • Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: Dina tjänare skola göra såsom min herre bjuder.
    se 4Mosebok 3225
  • Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava att äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya.
    se 3Mosebok 2610
  • Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet hava vården om själva tabernaklet och dess täckelse, om dess överdrag och om förhänget för ingången till uppenbarelsetältet,
    se 4Mosebok 0325
  • och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: Jag förmår icke se på, huru barnet dör. Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
    se 1Mosebok 2116
  • och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne till olycka, när hon har fått det i sig.
    se 4Mosebok 0524
  • och gjorde uppror emot Mose; och dem följde två hundra femtio män av Israels barn, hövdingar i menigheten, ombud i folkförsamlingen, ansedda män.
    se 4Mosebok 1602
  • och gör därav rökelse, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren, helig.
    se 2Mosebok 3035
  • Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller hädanefter komma.
    se 2Mosebok 1014
  • och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns däri.
    se 1Mosebok 3724
  • Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med honom.
    se 1Mosebok 3513
  • Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
    se 1Mosebok 22
  • Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.
    se 1Mosebok 17
  • Och Gud hörde deras jämmer, och Gud tänkte på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.
    se 2Mosebok 224
  • Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande, och hon födde åt Jakob en femte son.
    se 1Mosebok 3017
  • Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.
    se 1Mosebok 110
  • Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
    se 1Mosebok 18
  • Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
    se 1Mosebok 15
  • Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: Om dessa män hava kommit för att kalla dig, så stå upp och följ med dem. Men allenast vad jag säger dig skall du göra.
    se 4Mosebok 2220
  • Och Gud kom till Bileam; han sade: Vad är det för män som du har hos dig?
    se 4Mosebok 2209
  • Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.
    se 2Mosebok 120
  • Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
    se 1Mosebok 2119
  • Och Gud sade åter till Abraham: Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.
    se 1Mosebok 1715
  • Och Gud sade till honom: Ditt namn är Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn. Så fick han namnet Israel.
    se 1Mosebok 3510
  • Och Gud sade till honom: Jag är Gud den Allsmäktige; var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.
    se 1Mosebok 3511
  • Och Gud sade till Jakob: Stå upp, drag till Betel och stanna där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din broder Esau.
    se 1Mosebok 351
  • Och Gud sade ytterligare till Abraham: Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.
    se 1Mosebok 179
  • Och Gud sade ytterligare till Mose: Så skall du säga till Israels barn: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och så skall man nämna mig från släkte till släkte.
    se 2Mosebok 315
  • Och Gud sade: Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
    se 1Mosebok 912
  • Och Gud sade: Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden. Och det skedde så;
    se 1Mosebok 111
  • Och Gud sade: Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter. Och det skedde så;
    se 1Mosebok 124
  • Och Gud sade: Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.
    se 1Mosebok 120
  • Och Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.
    se 1Mosebok 126
  • Och Gud sade: Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt. Och det skedde så.
    se 1Mosebok 19
  • Och Gud sade: Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.
    se 1Mosebok 129
  • Och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus.
    se 1Mosebok 13
  • Och Gud sade: Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.
    se 1Mosebok 16
  • Och Gud sade: Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,
    se 1Mosebok 114
  • Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.
    se 1Mosebok 612
  • Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
    se 1Mosebok 14
  • Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.
    se 1Mosebok 131
  • Och Gud såg till Israels barn, och Gud lät sig vårda om dem.
    se 2Mosebok 225
  • Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
    se 1Mosebok 117
  • Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
    se 1Mosebok 121
  • Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
    se 1Mosebok 127
  • Och Gud talade alla dessa ord och sade:
    se 2Mosebok 201
  • Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: Jakob! Jakob! Han svarade: Här är jag.
    se 1Mosebok 462
  • Och Gud talade till Mose och sade till honom: Jag är HERREN.
    se 2Mosebok 62
  • Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.
    se 1Mosebok 359
  • Och Gud välsignade dem och sade: Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden.
    se 1Mosebok 122
  • Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.
    se 1Mosebok 128
  • Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.
    se 1Mosebok 23
  • Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
    se 1Mosebok 91
  • Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
    se 1Mosebok 2120
  • Och Gud visade sig för Bileam; då sade denne till honom: De sju altarna har jag uppfört, och på vart altare har jag offrat en tjur och en vädur.
    se 4Mosebok 2304
  • Och Guds ängel sade till mig i drömmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Här är jag.'
    se 1Mosebok 3111
  • Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.
    se 2Mosebok 1419
  • Och guldet som gavs såsom gärd åt HERREN av över- och underhövitsmännen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.
    se 4Mosebok 3152
  • Och Hagar födde åt Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade fött åt honom namnet Ismael.
    se 1Mosebok 1615
  • Och hälften därav, eller den del om tillföll dem som hade varit med striden, utgjorde: av får ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,
    se 4Mosebok 3136
  • Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som voro utanför.
    se 1Mosebok 922
  • Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begärde.
    se 1Mosebok 3418
  • Och han bar fram spisoffret och tog en handfull därav och förbrände detta på altaret, förutom morgonens brännoffer.
    se 3Mosebok 917
  • Och han begynte att söka hos den äldste och slutade hos den yngste; och bägaren fanns i Benjamins säck.
    se 1Mosebok 4412
  • Och han betogs av fruktan och sade: Detta måste vara en helig plats, här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.
    se 1Mosebok 2817
  • Och han bjöd dem och sade till dem: Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,
    se 1Mosebok 4929
  • och han bjöd dem och sade: Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;
    se 1Mosebok 324
  • Och han bjöd den förste och sade: När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
    se 1Mosebok 3217
  • Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
    se 1Mosebok 3219
  • Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så att han till slut var mycket mäktig.
    se 1Mosebok 2613
  • Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.
    se 2Mosebok 3428
  • Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.
    se 1Mosebok 452
  • Och han bredde täckelset över tabernaklet och lade ovanpå täckelset dess överdrag allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 4019
  • Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde för sin broder.
    se 1Mosebok 357
  • Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus,
    se 1Mosebok 1415
  • Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.
    se 1Mosebok 324
  • Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom så från Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält förut hade stått, mellan Betel och Ai,
    se 1Mosebok 133
  • Och han fick se Amalek; då hov han upp sin röst och kvad: En förstling bland folken är Amalek, men på sistone hemfaller han åt undergång.
    se 4Mosebok 2420
  • Och han fick se kainéerna; då hov han upp sin röst och kvad: Fast är din boning, och lagt på klippan är ditt näste.
    se 4Mosebok 2421
  • Och han förde fram brännoffersdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt.
    se 3Mosebok 916
  • Och han förde fram brännoffersväduren, och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
    se 3Mosebok 818
  • Och han förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
    se 3Mosebok 814
  • Och han förde honom ut och sade: Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. Och han sade till honom: Så skall din säd bliva.
    se 1Mosebok 155
  • Och han förde männen in i Josefs hus och gav dem vatten till att två sina fötter och gav foder åt deras åsnor.
    se 1Mosebok 4324
  • Och han frågade folket där på orten och sade: Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen? De svarade: Här har ingen tempeltärna varit.
    se 1Mosebok 3821
  • Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
    se 1Mosebok 4522
  • Och han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus.
    se 1Mosebok 2819
  • Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: Denne skall trösta oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.
    se 1Mosebok 529
  • Och han gav stället namnet Massa och Meriba, därför att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: Är HERREN ibland oss eller icke?
    se 2Mosebok 177
  • Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. När hon nu såg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
    se 1Mosebok 164
  • Och han gick in till sin fader och sade: Min fader! Han svarade: Vad vill du? Vem är du, min son?
    se 1Mosebok 2718
  • Och han gjorde altarets alla tillbehör, askkärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbehör gjorde han av koppar.
    se 2Mosebok 383
  • Och han gjorde en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.
    se 2Mosebok 376
  • Och han gjorde hörn därtill och satte dem i dess fyra hörn; i ett stycke därmed gjordes hörnen. Och han överdrog det med koppar.
    se 2Mosebok 382
  • Och han gjorde kärlen till bordet av rent guld, faten och skålarna, bägarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer.
    se 2Mosebok 3716
  • Och han gjorde rökelsealtaret av akacieträ, en aln långt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och två alnar högt; dess horn gjordes i ett stycke därmed.
    se 2Mosebok 3725
  • Och han gjorde stänger av akacieträ och överdrog dem med guld.
    se 2Mosebok 374
  • Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld.
    se 2Mosebok 3728
  • Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld; så kunde man bära bordet.
    se 2Mosebok 3715
  • Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med koppar.
    se 2Mosebok 386
  • Och han gjorde till altaret ett galler, ett nätverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, så att det räckte upp till mitten.
    se 2Mosebok 384
  • Och han gjorde till den sju lampor, så ock lamptänger och brickor till den av rent guld.
    se 2Mosebok 3723
  • Och han gjorde till det två ringar av guld och satte dem nedanför randen, på dess båda sidor, på de båda sidostyckena, för att stänger skulle skjutas in i dem, så att män med dem kunde bära altaret.
    se 2Mosebok 3727
  • Och han gjorde två keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de båda ändarna av nådastolen,
    se 2Mosebok 377
  • Och han göt fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret, för att stängerna skulle skjutas in i dem.
    se 2Mosebok 385
  • Och han göt smörjelseolja på Arons huvud och smorde honom för att helga honom.
    se 3Mosebok 812
  • Och han göt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hörnen vid de fyra fötterna.
    se 2Mosebok 3713
  • Och han göt till den fyra ringar: av guld och satte dem över de fyra fötterna, två ringar på ena sidan och två ringar på andra sidan.
    se 2Mosebok 373
  • Och han hade bland sina bröder tagit ut fem män; dem ställde han fram inför Farao.
    se 1Mosebok 472
  • Och han hälsade dem och frågade: Står det väl till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ännu?
    se 1Mosebok 4327
  • och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet,
    se 2Mosebok 3531
  • Och han högg ut två stentavlor likadana som de förra voro. Och bittida följande morgon begav sig Mose upp på Sinai berg, såsom HERREN hade bjudit honom, och tog de två stentavlorna med sig.
    se 2Mosebok 344
  • Och han hov upp sin röst och kvad: Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,
    se 4Mosebok 2403
  • Och han hov upp sin röst och kvad: Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,
    se 4Mosebok 2415
  • Och han kallade den Sibea. Därav heter staden Beer-Seba ännu i dag.
    se 1Mosebok 2633
  • Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: Stån upp och dragen ut från mitt folk, I själva och Israels barn; och gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN, såsom I haven begärt.
    se 2Mosebok 1231
  • Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.
    se 1Mosebok 2723
  • Och han kände igen den och sade: Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.
    se 1Mosebok 3733
  • Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där.
    se 1Mosebok 2811
  • Och han kom tillbaka till Juda och sade: Jag har icke funnit henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit där.
    se 1Mosebok 3822
  • Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.
    se 1Mosebok 4515
  • Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna.
    se 1Mosebok 3216
  • Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.
    se 1Mosebok 4334
  • Och han lät ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.
    se 1Mosebok 3036
  • och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev dem svårt att komma framåt. Då sade egyptierna: Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.
    se 2Mosebok 1425
  • Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man utropade framför honom abrek. Och han satte honom över hela Egyptens land.
    se 1Mosebok 4143
  • Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;
    se 2Mosebok 146
  • Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.
    se 1Mosebok 332
  • Och han lov åter upp sin röst och kvad: O ve! Vem skall bliva vid liv, när Gud låter detta ske?
    se 4Mosebok 2423
  • och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.
    se 1Mosebok 1925
  • Och han överdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde på den en rand av guld runt omkring.
    se 2Mosebok 372
  • Och han överdrog det med rent guld, dess skiva, dess väggar runt omkring och dess hörn; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.
    se 2Mosebok 3726
  • Och han överdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld därpå runt omkring.
    se 2Mosebok 3711
  • Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.
    se 1Mosebok 3320
  • Och han sade till Abram: Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.
    se 1Mosebok 1513
  • Och han sade till Aron: Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en vädur till brännoffer, båda felfria, och för dem fram inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 92
  • och han sade till dem: Jag märker att eder fader icke ser på mig med samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit med mig.
    se 1Mosebok 315
  • Och han sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände.
    se 2Mosebok 3227
  • Och han sade till dem: Stannen här över natten, så vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig. Då stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
    se 4Mosebok 2208
  • Och han sade till folket: Hållen eder redo till i övermorgon; ingen komme vid en kvinna.
    se 2Mosebok 1915
  • Och han sade till honom: Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.
    se 1Mosebok 157
  • Och han sade till Mose: Stig upp till HERREN, du själv jämte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel; och I skolen tillbedja på avstånd.
    se 2Mosebok 241
  • Och han sade vidare: Se, jag har hört att i Egypten finnes säd; faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva och icke dö.
    se 1Mosebok 422
  • Och han sade ytterligare: Bestäm vad du vill hava i lön av mig, så skall jag giva dig det.
    se 1Mosebok 3028
  • Och han sade ytterligare: Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud. Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud.
    se 2Mosebok 36
  • Och han sade: Hagar, Sarais tjänstekvinna, varifrån kommer du, och vart går du? Hon svarade: Jag är stadd på flykt ifrån min fru Sarai.
    se 1Mosebok 168
  • Och han sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, låt mig i dag få ett lyckosamt möte, och gör nåd med min herre Abraham.
    se 1Mosebok 2412
  • Och han sade: Hören nu mina ord. Eljest om någon är en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till känna för honom i syner och talar med honom i drömmar.
    se 4Mosebok 1206
  • Och han sade: Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek från släkte till släkte.
    se 2Mosebok 1716
  • Och han sade: Kom in, du HERRENS välsignade; varför står du härute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes för kamelerna.
    se 1Mosebok 2431
  • Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.
    se 1Mosebok 4915
  • Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.
    se 1Mosebok 412
  • Och han sände israeliternas unga män åstad till att offra brännoffer, så ock slaktoffer av tjurar till tackoffer åt HERREN.
    se 2Mosebok 245
  • Och han sände Juda framför sig till Josef, för att denne skulle visa honom vägen till Gosen. Så kommo de till landet Gosen.
    se 1Mosebok 4628
  • Och han satte bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten,
    se 2Mosebok 4022
  • Och han satte huvudbindeln på hans huvud och satte på huvudbindeln framtill den gyllene plåten, det heliga diademet, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 3Mosebok 89
  • Och han satte livklädnaden på honom och omgjordade honom med bältet och klädde på honom kåpan och satte på honom efoden och omgjordade honom med efodens skärp och fäste därmed ihop alltsammans på honom.
    se 3Mosebok 87
  • Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in i skölden.
    se 3Mosebok 88
  • Och han satte upp förgårdshägnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och hängde upp förhänget för porten till förgården. Så fullbordade Mose allt arbetet.
    se 2Mosebok 4033
  • Och han satte upp förhänget för ingången till tabernaklet.
    se 2Mosebok 4028
  • Och han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ikläda sig sina vanliga kläder; sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig och för folket.
    se 3Mosebok 1624
  • Och han skall bära det fram till Arons söner, prästerna; och prästen skall taga en handfull därav, nämligen av mjölet och oljan, därtill all rökelsen, och skall på altaret förbränna detta, som utgör själva altaroffret: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 3Mosebok 22
  • Och han skall bära det fram till prästen, och prästen skall taga en handfull därav, det som utgör själva altaroffret, och förbränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer. Det är ett syndoffer.
    se 3Mosebok 512
  • Och han skall bliva lik en vildåsna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina bröder.
    se 1Mosebok 1612
  • och han skall bringa försoning för det allraheligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
    se 3Mosebok 1633
  • Och han skall därav såsom eldsoffer åt HERREN offra det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,
    se 3Mosebok 314
  • Och han skall dela det i dess stycken och frånskilja dess huvud och ister; och prästen skall lägga detta ovanpå veden som ligger på altarets eld.
    se 3Mosebok 112
  • Och han skall draga av huden på brännoffersdjuret och dela det i dess stycken.
    se 3Mosebok 16
  • Och han skall fläka upp det invid vingarna, dock utan att frånskilja dessa; och prästen skall förbränna det på altaret, ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 3Mosebok 117
  • Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur.
    se 3Mosebok 1921
  • Och han skall föra tjuren fram inför HERRENS ansikte, till uppenbarelsetältets ingång. Och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 44
  • Och han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp honom, såsom han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.
    se 3Mosebok 421
  • Och han skall giva ersättning för det som han har undanhållit av det helgade och skall lägga femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt prästen. När så prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersväduren, då bliver honom förlåtet.
    se 3Mosebok 516
  • och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sin fader eller genom sin moder får han ådraga sig orenhet.
    se 3Mosebok 2111
  • Och han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta honom på samma plats där man slaktar brännoffret, inför HERRENS ansikte. Det är ett syndoffer.
    se 3Mosebok 424
  • Och han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud; så bliver det välbehagligt, och försoning bringas för honom.
    se 3Mosebok 14
  • Och han skall lägga sin hand på dess huvud och sedan slakta den framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola stänka dess blod på altaret runt omkring.
    se 3Mosebok 313
  • Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola stänka dess blod på altaret runt omkring.
    se 3Mosebok 38
  • Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet; och Arons söner, prästerna, skola stänka blodet på altaret runt omkring.
    se 3Mosebok 32
  • Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det till syndoffer på samma plats där man slaktar brännoffersdjuren.
    se 3Mosebok 433
  • Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta syndoffersdjuret på den plats där brännoffersdjuren slaktas.
    se 3Mosebok 429
  • Och han skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringa försoning för henne, så bliver hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, när hon har fött ett gossebarn, och när hon har fött ett flickebarn.
    se 3Mosebok 127
  • och han skall såsom sitt offer åt HERREN frambära ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri vädur till tackoffer,
    se 4Mosebok 0614
  • Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.
    se 3Mosebok 1450
  • Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, inför HERRENS ansikte, och Arons söner, prästerna, skola stänka dess blod på altaret runt omkring.
    se 3Mosebok 111
  • Och han skall slakta ungtjuren inför HERRENS ansikte; och Arons söner, prästerna, skola bära fram blodet, och de skola stänka blodet runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
    se 3Mosebok 15
  • Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken utanför staden. När han så bringar försoning för huset, då bliver det rent.
    se 3Mosebok 1453
  • och han skall stänka blodet därpå med sitt finger sju gånger, och rena och helga det från Israels barns orenheter.
    se 3Mosebok 1619
  • Och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets vägg; men det övriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
    se 3Mosebok 59
  • Och han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan; och sedan han så har renat honom, skall han slappa den levande fågeln fri ute på marken.
    se 3Mosebok 147
  • Och han skall taga av tjurens blod och stänka med sitt finger framtill på nådastolen; och framför nådastolen skall han stänka blodet sju gånger med sitt finger.
    se 3Mosebok 1614
  • Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud.
    se 2Mosebok 416
  • Och han skall till husets rening taga två fåglar, cederträ, rosenrött garn och isop.
    se 3Mosebok 1449
  • Och han skall, för att förklaras ren, bära allt detta till prästen på åttonde dagen, till uppenbarelsetältets ingång, inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1423
  • Och han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfränders land, för att kalla honom till sig; han lät säga: Se, här är ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig.
    se 4Mosebok 2205
  • Och han sköt stängerna in i ringarna på altarets sidor, så att man kunde bära det med dem. Ihåligt gjorde han det, av plankor.
    se 2Mosebok 387
  • Och han ställde bäckenet mellan uppenbarelsetältet och altaret och göt vatten till tvagning däri.
    se 2Mosebok 4030
  • Och han ställde det gyllene altaret in i uppenbarelsetältet, framför förlåten,
    se 2Mosebok 4026
  • Och han ställde ljusstaken in i uppenbarelsetältet, mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida,
    se 2Mosebok 4024
  • och han stänkte därmed sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och bäckenet jämte dess fotställning, för att helga dem.
    se 3Mosebok 811
  • Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau
    se 1Mosebok 3213
  • och han talade med dem och sade: Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son,
    se 1Mosebok 238
  • och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.
    se 1Mosebok 2313
  • Och han talade till menigheten och sade: Viken bort ifrån dessa ogudaktiga människors tält, och kommen icke vid något som tillhör dem, på det att I icke mån förgås genom alla deras synder.
    se 4Mosebok 1626
  • Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem; och Mose förbrände det på altaret.
    se 3Mosebok 816
  • Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.
    se 1Mosebok 1510
  • och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. Och de sade: Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.
    se 2Mosebok 324
  • Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem, därtill det högra lårstycket.
    se 3Mosebok 825
  • Och han tog förbundsboken och, föreläste den för folket. Och de sade: Allt vad HERREN har sagt vilja vi göra och lyda.
    se 2Mosebok 247
  • Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.
    se 1Mosebok 188
  • Och han tog honom med sig till Väktarplanen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vädur på vart altare.
    se 4Mosebok 2314
  • Och han tog vittnesbördet och lade det in i arken och satte stängerna på arken; och han satte nådastolen ovanpå arken.
    se 2Mosebok 4020
  • Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.
    se 1Mosebok 156
  • Och han tvådde inälvorna och fötterna och förbrände dem ovanpå brännoffret, på altaret.
    se 3Mosebok 914
  • Och han välsignade honom och sade: Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare!
    se 1Mosebok 1419
  • Och han välsignade Josef och sade: Den Gud inför vilken mina fäder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde från min födelse ända till denna dag,
    se 1Mosebok 4815
  • Och han vände sig bort ifrån dem och grät. Sedan vände han sig åter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och lät fängsla honom inför deras ögon.
    se 1Mosebok 4224
  • Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: Kom, låt mig gå in till dig. Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?
    se 1Mosebok 3816
  • Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 522
  • Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.
    se 1Mosebok 2224
  • Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.
    se 1Mosebok 3711
  • Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa.
    se 1Mosebok 421
  • och hans herre såg att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde lät HERREN lyckas väl under hans hand.
    se 1Mosebok 393
  • Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.
    se 1Mosebok 343
  • Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.
    se 1Mosebok 1010
  • Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.
    se 1Mosebok 1725
  • Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem:
    se 1Mosebok 5012
  • Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,
    se 1Mosebok 259
  • Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se huru det skulle gå med honom.
    se 2Mosebok 24
  • Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
    se 1Mosebok 1128
  • Och härtill skola de taga av guldet och av det mörkblåa, det purpurröda, det rosenröda och det vita garnet.
    se 2Mosebok 285
  • Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
    se 4Mosebok 1634
  • Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
    se 1Mosebok 111
  • Och hela Sinai berg höljdes i rök, vid det att HERREN kom ned därpå i eld; och en rök steg upp därifrån, lik röken från en smältugn, och hela berget bävade storligen.
    se 2Mosebok 1918
  • och hennes fader hör hennes löfte och huru hon förbinder sig till återhållsamhet, och hennes fader icke säger något till henne därom, så skola alla hennes löften hava gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft.
    se 4Mosebok 3005
  • och hennes man får höra därom, men icke säger något till henne därom samma dag han hör det, så skola hennes löften hava gällande kraft, och hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft.
    se 4Mosebok 3008
  • och hennes man hör det, men icke säger något till henne därom - icke säger nej till henne - så skola alla hennes löften hava gällande kraft, och alla hennes förbindelser till återhållsamhet skola hava gällande kraft.
    se 4Mosebok 3012
  • Och HERREN bestämde en tid och sade: I morgon skall HERREN göra så i landet.
    se 2Mosebok 95
  • Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.
    se 1Mosebok 1833
  • Och HERREN gick förbi honom, där han stod, och utropade: HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet,
    se 2Mosebok 346
  • Och HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem; så kunde de tåga både dag och natt.
    se 2Mosebok 1321
  • Och HERREN gjorde så: stora flugsvärmar kommo in i Faraos och i hans tjänares hus; och överallt i Egypten blev landet fördärvat av flugsvärmarna.
    se 2Mosebok 824
  • Och HERREN gjorde såsom Mose hade begärt: paddorna dogo och försvunno ifrån husen, gårdarna och fälten.
    se 2Mosebok 813
  • Och HERREN gjorde såsom Mose sade begärt: han skaffade bort flugsvärmarna ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk, så att icke en enda fluga blev kvar.
    se 2Mosebok 831
  • Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
    se 1Mosebok 216
  • Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
    se 1Mosebok 222
  • Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
    se 1Mosebok 219
  • Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
    se 1Mosebok 27
  • Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.
    se 1Mosebok 323
  • Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.
    se 1Mosebok 321
  • Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
    se 1Mosebok 28
  • Och HERREN Gud sade: Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.
    se 1Mosebok 218
  • Och HERREN Gud sade: Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen.
    se 1Mosebok 322
  • Och HERREN hade låtit folket finna nåd för egyptiernas ögon, så att de gåvo dem vad de begärde. Så togo de byte från egyptierna.
    se 2Mosebok 1236
  • Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för eder.
    se 3Mosebok 834
  • Och HERREN har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man; han har givit honom får och fäkreatur, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
    se 1Mosebok 2435
  • Och HERREN hörde Israels röst och gav kananéerna i deras hand, och de gåvo dem och deras städer till spillo; så fick stället namnet Horma.
    se 4Mosebok 2103
  • Och HERREN kallade på Mose och talade till honom ur uppenbarelsetältet och sade:
    se 3Mosebok 11
  • Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: Gå tillbaka till Balak och tala så och så.
    se 4Mosebok 2305
  • Och HERREN lät folket finna nåd för egyptiernas ögon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i Egyptens land, både hos Faraos tjänare och hos folket.
    se 2Mosebok 113
  • Och HERREN öppnade Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget svärd i sin hand. Då bugade han sig och föll ned på sitt ansikte.
    se 4Mosebok 2231
  • Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig från honom: Lyft upp dina ögon och se, från den plats där du står, mot norr och söder och öster och väster.
    se 1Mosebok 1314
  • Och HERREN sade till Abram: Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.
    se 1Mosebok 121
  • Och HERREN sade till Aron: Du och dina söner, och din faders hus jämte dig, skolen bära den missgärning som vidlåder helgedomen; och du och dina söner jämte dig skolen bära den missgärning som vidlåder edert prästämbete.
    se 4Mosebok 1801
  • Och HERREN sade till Aron: Gå åstad och möt Mose i öknen. Då gick han åstad och träffade honom på Guds berg; och han kysste honom.
    se 2Mosebok 427
  • och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava någon arvedel, och du skall icke hava någon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn.
    se 4Mosebok 1820
  • Och HERREN sade till Jakob: Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt; jag skall vara med dig.
    se 1Mosebok 313
  • Och HERREN sade till Kain: Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?
    se 1Mosebok 46
  • Och HERREN sade till Mose i Midjan: Vänd tillbaka till Egypten, ty alla de män äro döda, som stodo efter ditt liv.
    se 2Mosebok 419
  • Och HERREN sade till Mose och Aron: Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning skall äta därav;
    se 2Mosebok 1243
  • Och HERREN sade till Mose:
    se 4Mosebok 0704
  • Och HERREN sade till Mose: Hämta folkets alla huvudman, och låt upphänga sådana i solen för HERREN, på det att HERRENS vredes glöd må vändas ifrån Israel.
    se 4Mosebok 2504
  • Och HERREN sade till Mose: Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra voro, så vill jag skriva på tavlorna samma ord som stodo på de förra tavlorna, vilka du slog sönder.
    se 2Mosebok 341
  • Och HERREN sade till Mose: Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
    se 4Mosebok 1411
  • Och HERREN sade till Mose: Lägg Arons stav tillbaka framför vittnesbördet, för att den där må förvaras såsom ett tecken för de gensträviga; så skall du göra en ände på deras knorrande, så att jag slipper höra det, på det att de icke må dö.
    se 4Mosebok 1710
  • Och HERREN sade till Mose: Låt hövdingarna, en i sänder, var och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets invigning.
    se 4Mosebok 0711
  • Och HERREN sade till Mose: Mannen skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.
    se 4Mosebok 1535
  • Och HERREN sade till Mose: Mönstra allt förstfött av mankön bland Israels barn, alla som äro en månad gamla eller därutöver, och räkna antalet av deras namn.
    se 4Mosebok 0340
  • Och HERREN sade till Mose: När du nu vänder tillbaka till Egypten så se till, att du inför Farao gör alla de under som jag har givit dig makt att göra. Men jag skall förstocka hans hjärta, så att han icke släpper folket.
    se 2Mosebok 421
  • Och HERREN sade till Mose: Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land.
    se 2Mosebok 922
  • Och HERREN sade till Mose: Räck ut din hand över Egyptens land, så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.
    se 2Mosebok 1012
  • Och HERREN sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: I haven själva förnummit att jag har talat till eder från himmelen.
    se 2Mosebok 2022
  • Och HERREN sade till Mose: Säg till Aron: Räck ut din hand med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna, och låt så paddor stiga upp över Egyptens land.
    se 2Mosebok 85
  • Och HERREN sade till Mose: Säg till Aron: Tag din stav, och räck ut din hand över egyptiernas vatten, över deras strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skola de bliva blod; över hela Egyptens land skall vara blod, både i träkärl och i stenkärl.
    se 2Mosebok 719
  • Och HERREN sade till Mose: Säg till din broder Aron att han icke på vilken tid som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten, framför nådastolen som är ovanpå arken, på det att han icke må dö; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig över nådastolen.
    se 3Mosebok 162
  • Och HERREN sade till Mose: Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.
    se 2Mosebok 335
  • Och HERREN sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg till dem så: En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sina fränder,
    se 3Mosebok 211
  • Och HERREN sade till Mose: Se, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, för att folket skall höra, när jag talar med dig, och så tro på dig evärdligen. Och Mose framförde folkets svar till HERREN.
    se 2Mosebok 199
  • Och HERREN sade till Mose: Stig ned och varna folket, så att de icke tränga sig fram för att se HERREN, ty då skola många av dem falla.
    se 2Mosebok 1921
  • Och HERREN sade till Mose: Stig upp här på Abarimberget, så skall du få se det land som jag har givit åt Israels barn.
    se 4Mosebok 2712
  • Och HERREN sade till Mose: Stig upp till mig på berget och bliv kvar där, så skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning för dessa.
    se 2Mosebok 2412
  • Och HERREN sade till Mose: Teckna upp åt dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel.
    se 2Mosebok 3427
  • Och HERREN sade till Mose: Teckna upp detta till en åminnelse i en bok, och inprägla det hos Josua, ty jag skall så i grund utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.
    se 2Mosebok 1714
  • Och HERREN sade till Mose: Upp, drag åstad härifrån med folket som du har fört upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.'
    se 2Mosebok 331
  • Och HERREN sade till Mose: Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de draga vidare.
    se 2Mosebok 1415
  • Och HERREN sade till Noa: Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.
    se 1Mosebok 71
  • Och HERREN sade ytterligare till honom: Stick din hand i barmen. Och han stack sin hand i barmen. När han sedan drog ut den, se, då var handen vit såsom snö av spetälska.
    se 2Mosebok 46
  • Och HERREN sade ytterligare till Mose: Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk.
    se 2Mosebok 329
  • Och HERREN sade: Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad de måste lida.
    se 2Mosebok 37
  • Och HERREN sade: Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?
    se 1Mosebok 1817
  • Och HERREN sade: Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.
    se 1Mosebok 67
  • Och HERREN sade: Om de icke vilja tro dig eller akta på det första tecknet, så måste de tro det andra tecknet.
    se 2Mosebok 48
  • Och HERREN sade: Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;
    se 1Mosebok 1820
  • Och HERREN sade: Så skola de. tro att HERREN, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
    se 2Mosebok 45
  • Och HERREN sade: Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
    se 1Mosebok 116
  • Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
    se 1Mosebok 211
  • Och HERREN steg ned på Sinai berg, på toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; då steg Mose ditupp.
    se 2Mosebok 1920
  • Och HERREN svarade henne: Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.
    se 1Mosebok 2523
  • Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.
    se 2Mosebok 3311
  • Och HERREN talade till Aron och sade:
    se 3Mosebok 108
  • Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade:
    se 4Mosebok 2023
  • Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver åt dig vad som skall förvaras av det som gives mig såsom gärd. Av Israels barns alla heliga gåvor giver jag detta till ämbetslott åt dig och dina söner, såsom en evärdlig rätt.
    se 4Mosebok 1808
  • Och HERREN talade till Mose i Sinais öken och sade:
    se 4Mosebok 0314
  • Och HERREN talade till Mose i Sinais öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:
    se 4Mosebok 0101
  • Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:
    se 2Mosebok 121
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
    se 3Mosebok 111
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 3Mosebok 1433
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 4Mosebok 0201
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 3Mosebok 131
  • och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 4Mosebok 1620
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 3Mosebok 151
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 4Mosebok 1901
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 4Mosebok 0417
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 4Mosebok 0401
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 2Mosebok 78
  • Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
    se 4Mosebok 1426
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 41
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1825
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 171
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 619
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0601
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1501
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1001
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 3112
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 61
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 3416
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 728
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0305
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 231
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 251
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 2652
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 1611
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1636
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 2801
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0622
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2413
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2217
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 2516
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0909
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 3401
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0344
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 3125
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 3017
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 3509
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 141
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 131
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 624
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 271
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 221
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2323
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0501
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0801
  • Och Herren talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 68
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0311
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 311
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 141
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2326
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 3022
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 191
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 241
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 201
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1644
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0505
  • och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0823
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 239
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0805
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 121
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 514
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 81
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2226
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 722
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0421
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1302
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2116
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 2333
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1701
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 2510
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 0511
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 3Mosebok 181
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1517
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 3011
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 3101
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 2Mosebok 401
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 2007
  • Och HERREN talade till Mose och sade:
    se 4Mosebok 1537
  • Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
    se 4Mosebok 3501
  • Och HERREN talade till Mose på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
    se 4Mosebok 3350
  • Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade:
    se 3Mosebok 251
  • Och HERREN talade till Mose Sinais öken, i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:
    se 4Mosebok 0901
  • Och HERREN talade till Mose, sedan Arons två söner voro döda, de båda som träffats av döden, när de trädde fram inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 161
  • Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: Jag är Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min tjänare Abrahams skull.
    se 1Mosebok 2624
  • Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
    se 1Mosebok 262
  • Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.
    se 1Mosebok 181
  • Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvind komma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptens hela område.
    se 2Mosebok 1019
  • Och HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
    se 1Mosebok 392
  • Och HERREN visade sig för Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: Gå tillbaka till Balak och tala så och så.
    se 4Mosebok 2316
  • Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen
    se 1Mosebok 2215
  • Och HERRENS ängel sade till henne: Jag skall göra din säd mycket talrik, så att man icke skall kunna räkna den för dess myckenhets skull.
    se 1Mosebok 1610
  • Och HERRENS ängel sade till honom: Varför har du nu tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty denna väg leder till fördärv och är mig emot.
    se 4Mosebok 2232
  • Och HERRENS härlighet tedde sig inför Israels barns ögon såsom en förtärande eld, på toppen av berget.
    se 2Mosebok 2417
  • Och HERRENS härlighet vilade på Sinai berg, och molnskyn övertäckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn.
    se 2Mosebok 2416
  • Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp från sitt lägerställe.
    se 4Mosebok 1034
  • Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han övergav dem.
    se 4Mosebok 1209
  • Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne. Och hon gav honom namnet Simeon.
    se 1Mosebok 2933
  • Och hon blev havande och födde en son, och han fick namnet Er.
    se 1Mosebok 383
  • och hon då svarar mig: 'Drick du; åt dina kameler vill jag ock ösa upp vatten' - må hon då vara den kvinna som HERREN har utsett åt min herres son.
    se 1Mosebok 2444
  • Och hon födde ännu en son, och åt denne gav hon namnet Sela; och när han föddes, var Juda i Kesib.
    se 1Mosebok 385
  • Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.
    se 1Mosebok 42
  • och hon frågade tjänaren: Vem är den mannen som kommer emot oss där på fältet? Tjänaren svarade: Det är min herre. Då tog hon sin slöja och höljde sig i den.
    se 1Mosebok 2465
  • Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: Du är Seendets Gud. Hon tänkte nämligen: Har jag då verkligen här fått se en skymt av honom som ser mig?
    se 1Mosebok 1613
  • Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: HERREN give mig ännu en son.
    se 1Mosebok 3024
  • Och hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem;
    se 1Mosebok 3916
  • och hon sade till Abraham: Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.
    se 1Mosebok 2110
  • Och hon sade till sin fader: Vredgas icke, min herre, över att jag ej kan stiga upp för dig, ty det är med mig på kvinnors vis. Så sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.
    se 1Mosebok 3135
  • Och hon sade ytterligare till honom: Vi hava rikligt med både halm och foder; natthärbärge kan du ock få.
    se 1Mosebok 2425
  • Och hon sade: Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!
    se 1Mosebok 217
  • Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder.
    se 1Mosebok 3819
  • Och hon tömde strax sin kruka i vattenhon och skyndade åter till brunnen för att hämta vatten och öste så upp åt alla hans kameler.
    se 1Mosebok 2420
  • och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen.
    se 1Mosebok 146
  • Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig, för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom inför HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.
    se 4Mosebok 2721
  • Och hövding för de kehatitiska släkternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son.
    se 4Mosebok 0330
  • Och hövding för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid sidan av tabernaklet, norrut.
    se 4Mosebok 0335
  • Och hövding för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
    se 4Mosebok 0324
  • Och hövdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till att användas för efoden och för bröstskölden,
    se 2Mosebok 3527
  • Och hövdingarna förde fram skänker till altarets invigning, när det smordes; hövdingarna förde fram dessa sina offergåvor inför altaret.
    se 4Mosebok 0710
  • Och hövitsmannen för drabanterna anställde Josef hos dem till att betjäna dem; och de sutto där i förvar en tid.
    se 1Mosebok 404
  • och hurudant landet är, vari de bo, om det är gott eller dåligt, och hurudana de platser äro, där de bo, om de bo i läger eller i befästa städer,
    se 4Mosebok 1320
  • och hurudant själva landet är, om det är fett eller magert, om träd finnas där eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt. Det var nämligen vid den tid då de första druvorna voro mogna
    se 4Mosebok 1321
  • Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader.
    se 2Mosebok 22
  • Och huvudmännen för familjerna i Gileads barns släkt - Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter - trädde fram och talade inför Mose och de hövdingar som voro huvudmän för Israels barns familjer.
    se 4Mosebok 3601
  • Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.
    se 1Mosebok 814
  • Och i arken skall du lägga vittnesbördet, som jag skall giva dig.
    se 2Mosebok 2516
  • Och i den översta korgen funnos bakverk av alla slag, sådant som Farao plägar äta; men fåglarna åto därav ur korgen på mitt huvud.
    se 1Mosebok 4017
  • Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.
    se 1Mosebok 1516
  • Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.
    se 1Mosebok 2218
  • Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
    se 3Mosebok 1910
  • Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade: Denne kom först fram.
    se 1Mosebok 3828
  • Och i första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk.
    se 4Mosebok 2816
  • Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.
    se 2Mosebok 925
  • och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligen hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi, att I knorren mot oss?
    se 2Mosebok 167
  • Och i sjunde månaden, på första dagen i månaden, skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra. En basunklangens dag skall den vara för eder.
    se 4Mosebok 2901
  • Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.
    se 1Mosebok 84
  • Och I skolen äta det så: I skolen vara omgjordade kring edra länder, hava edra skor på fötterna och edra stavar i händerna. Och I skolen äta det med hast. Detta är HERRENS Påsk.
    se 2Mosebok 1211
  • Och I skolen förvara det intill fjortonde dagen i denna månad; då skall man -- Israels hela församlade menighet -- slakta det vid aftontiden.
    se 2Mosebok 126
  • Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.
    se 3Mosebok 2518
  • Och I skolen hålla det osyrade brödets högtid, eftersom jag på denna samma dag har fört edra härskaror ut ur Egyptens land. Därför skolen I, släkte efter släkte, hålla denna dag såsom en evärdlig stiftelse.
    se 2Mosebok 1217
  • Och I skolen hålla mina stadgar och göra efter dem. Jag är HERREN, som helgar eder.
    se 3Mosebok 208
  • Och I skolen hava denna dag till en åminnelsedag och fira den såsom en HERRENS högtid. Såsom en evärdlig stiftelse skolen I fira den, släkte efter släkte.
    se 2Mosebok 1214
  • Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder; var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av eder skall återfå sin släktegendom.
    se 3Mosebok 2510
  • Och I skolen iakttaga vad som är att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, på det att icke förtörnelse åter må komma över Israels barn.
    se 4Mosebok 1805
  • Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, på det att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder. Och de gjorde såsom Mose hade sagt.
    se 3Mosebok 107
  • Och I skolen icke lämna något därav kvar till morgonen; skulle något därav bliva kvar till morgonen, skolen I bränna upp det i eld.
    se 2Mosebok 1210
  • Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
    se 3Mosebok 2224
  • Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill fördriva för eder; ty just därför att de hava bedrivit allt sådant, har jag blivit led vid dem.
    se 3Mosebok 2023
  • Och I skolen intaga landet och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning.
    se 4Mosebok 3353
  • Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder Guds, ansikte.
    se 3Mosebok 2328
  • och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.
    se 3Mosebok 1011
  • Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
    se 3Mosebok 238
  • Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS, eder Guds, ansikte.
    se 3Mosebok 2340
  • Och I skolen två edra kläder på sjunde dagen, så bliven I rena; därefter fån I gå in i lägret.
    se 4Mosebok 3124
  • Och I skolen utskifta landet såsom arvedel åt eder genom lottkastning efter edra släkter; åt en större stam skolen I giva en större arvedel, och åt en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall få sin del där lotten bestämmer att han skall hava den; efter edra fädernestammar skolen I utskifta landet såsom arvedel åt eder.
    se 4Mosebok 3354
  • Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.
    se 2Mosebok 2231
  • Och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk.' Detta är vad du skall tala till Israels barn.
    se 2Mosebok 196
  • Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.' Ty han tänkte: Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.
    se 1Mosebok 3220
  • Och I veten själva att jag har tjänat eder fader av alla mina krafter;
    se 1Mosebok 316
  • och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
    se 3Mosebok 179
  • Och ingen annan rökelse mån I göra åt eder så sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig för HERREN.
    se 2Mosebok 3037
  • Och ingen människa får vara i uppenbarelsetältet, från den stund på han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända till dess han har gått ut. Så skall han bringa försoning för sig och sitt hus och för Israels hela församling.
    se 3Mosebok 1617
  • Och innan jag hade slutat att så tala för mig själv, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ned till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: 'Låt mig få dricka.'
    se 1Mosebok 2445
  • Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
    se 3Mosebok 2314
  • Och intet blod skolen I förtära varken av fåglar eller av boskap, var I än ären bosatta.
    se 3Mosebok 726
  • Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.
    se 1Mosebok 2521
  • Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.
    se 1Mosebok 2467
  • Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
    se 1Mosebok 2528
  • Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som hans fader hade givit dem.
    se 1Mosebok 2618
  • Och Isak levde ett hundra åttio år;
    se 1Mosebok 3528
  • Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.
    se 1Mosebok 2612
  • och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.
    se 1Mosebok 2520
  • Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.
    se 1Mosebok 2619
  • Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra sidan om Herdetornet.
    se 1Mosebok 3521
  • Och Israel bröt upp med allt vad honom tillhörde. Och när han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer åt sin fader Isaks Gud.
    se 1Mosebok 461
  • Och Israel intog alla städerna där; och Israel bosatte sig i amoréernas alla städer, i Hesbon och alla underlydande orter.
    se 4Mosebok 2125
  • Och Israel sade till Josef: Jag hade icke tänkt att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud låtit mig se till och med avkomlingar av dig.
    se 1Mosebok 4811
  • Och Israel sade till Josef: Nu vill jag gärna dö, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du ännu lever.
    se 1Mosebok 4630
  • Och Israel sade till Josef: Se, jag dör; men Gud skall vara med eder och föra eder tillbaka till edra fäders land.
    se 1Mosebok 4821
  • Och Israel sade: Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.
    se 1Mosebok 4528
  • Och Israel skickade sändebud till Sihon, amoréernas konung, och lät säga:
    se 4Mosebok 2121
  • Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo till bebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen av Kanaans land. --
    se 2Mosebok 1635
  • Och Israels barn bröto upp och drogo från Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen män till fots, förutom kvinnor och barn.
    se 2Mosebok 1237
  • Och Israels barn bröto upp och lägrade sig i Obot;
    se 4Mosebok 2110
  • Och Israels barn bröto upp och lägrade sig på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.
    se 4Mosebok 2201
  • Och Israels barn förde Midjans kvinnor och barn bort såsom fångar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras övriga gods togo de såsom byte.
    se 4Mosebok 3109
  • Och Israels barn gingo åstad och gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose och Aron.
    se 2Mosebok 1228
  • Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.
    se 2Mosebok 1422
  • Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andre mindre.
    se 2Mosebok 1617
  • Och Israels barn gjorde så; alldeles så, som HERREN hade bjudit Mose, lägrade de sig under sina baner, och så tågade de ock, var och en i sin släkt, efter sin familj.
    se 4Mosebok 0234
  • Och Israels barn gjorde så; de gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 4Mosebok 0154
  • Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde Israels barn.
    se 4Mosebok 0504
  • Och Israels barn hade gjort såsom Mose sade: de hade av egyptierna begärt deras klenoder av silver och guld, så ock kläder.
    se 2Mosebok 1235
  • Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semla med honung.
    se 2Mosebok 1631
  • Och Israels barn ropade till Mose: Se, vi omkomma, vi förgås, vi förgås allasammans!
    se 4Mosebok 1712
  • Och Israels barn skola hålla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte, såsom ett evigt förbund.
    se 2Mosebok 3116
  • Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kades; där dog Mirjam och blev där också begraven.
    se 4Mosebok 2001
  • Och Israels barns hela menighet gick sin väg bort ifrån Mose.
    se 2Mosebok 3520
  • Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i öknen;
    se 2Mosebok 162
  • Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem: Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller i dag?
    se 2Mosebok 514
  • Och Israels ögon voro skumma av ålder, så att han icke kunde se. Så förde han dem då fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.
    se 1Mosebok 4810
  • Och jag böjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig på den rätta vägen, så att jag åt hans son skulle få min herres frändes dotter.
    se 1Mosebok 2448
  • Och jag frågade henne och sade: 'Vems dotter är du?' Hon svarade: 'Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.' Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar.
    se 1Mosebok 2447
  • Och jag hade Faraos bägare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bägare och gav Farao bägaren i handen.
    se 1Mosebok 4011
  • Och jag har bland Israels barn givit leviterna såsom gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på det att ingen hemsökelse må drabba Israels barn, därigenom att Israels barn nalkas helgedomen.
    se 4Mosebok 0819
  • och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon.
    se 1Mosebok 325
  • och jag har sagt till dig: 'Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig.' Men du har icke velat släppa honom. Därför skall jag nu dräpa din förstfödde son.
    se 2Mosebok 423
  • Och jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn.
    se 4Mosebok 0818
  • och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet,
    se 2Mosebok 313
  • Och jag såg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen.
    se 1Mosebok 4118
  • Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
    se 2Mosebok 2945
  • Och jag skall föra eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva åt Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag är HERREN.'
    se 2Mosebok 68
  • Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på det att egyptierna må förnimma att jag är HERREN. Och de gjorde så.
    se 2Mosebok 144
  • och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.
    se 1Mosebok 178
  • Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.
    se 1Mosebok 176
  • Och jag skall göra edra städer till ruiner och föröda edra helgedomar, och jag skall icke mer med välbehag känna lukten av edra offer.
    se 3Mosebok 2631
  • Och jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till att bliva präster åt mig.
    se 2Mosebok 2944
  • Och jag skall låta din säd bliva såsom stoftet på jorden; kan någon räkna stoftet på jorden, så skall ock din säd kunna räknas.
    se 1Mosebok 1316
  • Och jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filistéernas hav, och från öknen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall förjaga dem, så att de fly för dig.
    se 2Mosebok 2331
  • Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.
    se 1Mosebok 315
  • Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, och ingen skall förskräcka eder. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och intet svärd skall gå fram genom edert land.
    se 3Mosebok 266
  • Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen förnimma att jag är HERREN eder Gud, han som för eder ut från trälarbetet hos egyptierna.
    se 2Mosebok 67
  • Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;
    se 1Mosebok 177
  • Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själ skall icke försmå eder.
    se 3Mosebok 2611
  • Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.
    se 1Mosebok 123
  • Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.
    se 1Mosebok 1716
  • Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma och för öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder.
    se 3Mosebok 269
  • Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han har givit en av sina avkomlingar åt Molok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
    se 3Mosebok 203
  • Och jag upprättade ett förbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land där de bodde såsom främlingar.
    se 2Mosebok 64
  • Och jag vill låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att I, när I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma händer;
    se 2Mosebok 321
  • Och Jair, Manasses son, gick åstad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.
    se 4Mosebok 3241
  • Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.
    se 1Mosebok 291
  • Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
    se 1Mosebok 3224
  • Och Jakob bröt upp från Beer-Seba; och Israels söner satte sin fader Jakob och sina späda barn och sina hustrur på vagnarna som Farao hade sänt för att hämta honom.
    se 1Mosebok 465
  • Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
    se 1Mosebok 3515
  • Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.
    se 1Mosebok 2722
  • Och Jakob gjorde ett löfte och sade: Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig bröd till att äta och kläder till att kläda mig med,
    se 1Mosebok 2820
  • Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad. Men eftersom hans söner voro med hans boskap ute på marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
    se 1Mosebok 345
  • Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.
    se 1Mosebok 2918
  • Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:
    se 1Mosebok 491
  • Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför staden.
    se 1Mosebok 3318
  • Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt det folk som var med honom.
    se 1Mosebok 356
  • Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.
    se 1Mosebok 3527
  • Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.
    se 1Mosebok 2911
  • Och Jakob levde sjutton år i Egyptens land, så att hans levnadsålder blev ett hundra fyrtiosju år.
    se 1Mosebok 4728
  • Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda tjänstekvinnorna.
    se 1Mosebok 331
  • Och Jakob offrade ett slaktoffer på berget och inbjöd sina fränder att hålla måltid med sig. Och de åto och stannade sedan på berget över natten.
    se 1Mosebok 3154
  • Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.
    se 1Mosebok 2912
  • Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i dag kallas Rakels gravvård.
    se 1Mosebok 3520
  • Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.
    se 1Mosebok 3734
  • Och Jakob sade till Josef: Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
    se 1Mosebok 483
  • Och Jakob sade till männen: Mina bröder, varifrån ären I? De svarade: Vi äro från Haran.
    se 1Mosebok 294
  • Och Jakob sade till sina fränder: Samlen tillhopa stenar. Och de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på röset.
    se 1Mosebok 3146
  • Och Jakob sade: Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',
    se 1Mosebok 329
  • Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
    se 1Mosebok 2928
  • Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;
    se 1Mosebok 323
  • och Jakob stal sig undan från araméen Laban, så att han icke lät denne märka att han ämnade fly.
    se 1Mosebok 3120
  • Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrån honom.
    se 1Mosebok 4710
  • Och Jakob, deras fader, sade till dem: I gören mig barnlös; Josef är borta, Simeon är borta, Benjamin viljen I ock taga ifrån mig; över mig kommer allt detta.
    se 1Mosebok 4236
  • Och Jakobs söner kommo över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit skändad;
    se 1Mosebok 3427
  • Och jämte andra som då blevo slagna av dem dräptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dräpte de ock med svärd.
    se 4Mosebok 3108
  • Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm, en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 3Mosebok 2318
  • Och jämte oss var där en ung hebré, som var tjänare hos hövitsmannen för drabanterna. För honom förtäljde vi våra drömmar, och han uttydde dem för oss; efter som var och en hade drömt gav han en uttydning.
    se 1Mosebok 4112
  • Och Jetro fröjdade sig över allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade räddat dem ur egyptiernas hand.
    se 2Mosebok 189
  • Och Jetro sade: Lovad vare HERREN, som har räddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har räddat folket undan egyptiernas hand!
    se 2Mosebok 1810
  • Och Jetro, Moses svärfader, frambar ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud; och Aron och alla de äldste i Israel kommo och höllo måltid med Moses svärfader inför Gud.
    se 2Mosebok 1812
  • Och Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfader, fick höra allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade fört Israel ut ur Egypten.
    se 2Mosebok 181
  • Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.
    se 1Mosebok 253
  • Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
    se 1Mosebok 1026
  • och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras ägodelar;
    se 4Mosebok 1632
  • Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
    se 1Mosebok 12
  • Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem kost för resan. Och man gjorde så med dem.
    se 1Mosebok 4225
  • Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel.
    se 1Mosebok 502
  • Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio år gammal.
    se 1Mosebok 5022
  • Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.
    se 2Mosebok 16
  • Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.
    se 1Mosebok 5025
  • Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han i hans vård.
    se 1Mosebok 394
  • Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir, Manasses son, föddes barn i Josefs sköte.
    se 1Mosebok 5023
  • Och Josef förde dem bort ifrån hans knän och föll ned till jorden på sitt ansikte.
    se 1Mosebok 4812
  • Och Josef fördes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom ditned.
    se 1Mosebok 391
  • Och Josef försörjde sin fader och sina bröder och hela sin faders hus, och gav var och en underhåll efter antalet av hans barn.
    se 1Mosebok 4712
  • Och Josef gav åt den förstfödde namnet Manasse, ty, sade han, Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min faders hus.
    se 1Mosebok 4151
  • Och Josef kom och berättade för Farao och sade: Min fader och mina bröder hava kommit från Kanaans land med sina får och fäkreatur och allt vad de äga; och de äro nu i landet Gosen.
    se 1Mosebok 471
  • Och Josef lät spänna för sin vagn och for upp till Gosen för att möta sin fader Israel. Och när han kom fram till honom, föll han honom om halsen och grät länge vid hans hals.
    se 1Mosebok 4629
  • Och Josef sade till folket: Se, jag har nu köpt eder och eder jord åt Farao. Där haven I utsäde; besån nu jorden.
    se 1Mosebok 4723
  • Och Josef sade till sin fader: Icke så, min fader; denne är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud.
    se 1Mosebok 4818
  • Och Josef sade till sina bröder: Jag är Josef. Lever min fader ännu? Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta blevo de för honom.
    se 1Mosebok 453
  • Och Josef sade till sina bröder: Jag dör, men Gud skall förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.
    se 1Mosebok 5024
  • Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: När nu Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån.
    se 1Mosebok 5025
  • Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som sålde säd åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kommo dit, föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.
    se 1Mosebok 426
  • Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse där konungens fångar sutto fängslade; där fick han då vara i fängelse.
    se 1Mosebok 3920
  • Och Josefs söner, vilka föddes åt honom i Egypten, voro två. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio.
    se 1Mosebok 4627
  • Och Josua gjorde såsom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp överst på höjden.
    se 2Mosebok 1710
  • Och Josua slog Amalek och dess folk med svärdsegg.
    se 2Mosebok 1713
  • Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo sönder sina kläder
    se 4Mosebok 1406
  • Och Juda barn, efter deras släkter, voro: Av Sela selaniternas släkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt.
    se 4Mosebok 2620
  • Och Juda kände igen dem och sade: Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela. Men han kom icke mer vid henne.
    se 1Mosebok 3826
  • Och Juda och hans bröder gingo in i Josefs hus, där denne ännu var kvar; och de föllo ned till jorden för honom.
    se 1Mosebok 4414
  • Och Juda sade till sin fader Israel: Låt ynglingen följa med mig, så vilja vi stå upp och begiva oss åstad, för att vi må leva och icke dö, vi själva och du och våra kvinnor och barn.
    se 1Mosebok 438
  • Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
    se 1Mosebok 3820
  • Och Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar.
    se 1Mosebok 386
  • Och just som han hade slutat att tala allt detta, rämnade marken under dem,
    se 4Mosebok 1631
  • Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn.
    se 1Mosebok 417
  • Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.
    se 1Mosebok 48
  • Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
    se 1Mosebok 1015
  • Och kärl till att föra bort askan skall du göra därtill, så ock skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbehör skall du göra av koppar.
    se 2Mosebok 273
  • Och Kehats söner efter sina släkter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.
    se 4Mosebok 0319
  • Och keruberna bredde ut sina vingar och höllo dem uppåt, så att de övertäckte nådastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten vända mot varandra; ned mot nådastolen vände keruberna sina ansikten.
    se 2Mosebok 379
  • Och keruberna skola breda ut sina vingar och hålla dem uppåt, så att de övertäcka nådastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten vända mot varandra; ned mot nådastolen skola keruberna vända sina ansikten.
    se 2Mosebok 2520
  • och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.
    se 1Mosebok 126
  • Och konungen i Arad, kananéen, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn voro i antågande.
    se 4Mosebok 3340
  • Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,
    se 2Mosebok 115
  • Och konungen i Sodom sade till Abram: Giv mig folket; godset må du behålla för dig själv.
    se 1Mosebok 1421
  • Och Kora församlade mot dem hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet. Då visade sig HERRENS härlighet för hela menigheten.
    se 4Mosebok 1619
  • Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, dessa togo till sig folk
    se 4Mosebok 1601
  • Och köttet av det slaktdjur, som hör till det tackoffer som bäres fram såsom lovoffer, skall ätas samma dag det har offrats; intet därav må lämnas kvar till följande morgon.
    se 3Mosebok 715
  • Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
    se 1Mosebok 36
  • Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.
    se 1Mosebok 2929
  • Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.
    se 1Mosebok 2924
  • Och Laban hann upp Jakob. Denne hade då slagit upp sitt tält på berget, och Laban med sina fränder hade ock sitt tält uppslaget på Gileads berg.
    se 1Mosebok 3125
  • Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.
    se 1Mosebok 3147
  • Och Laban sade till honom: Ja, du är mitt kött och ben. Och han stannade hos honom en månads tid.
    se 1Mosebok 2914
  • Och Laban sade till Jakob: Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?
    se 1Mosebok 2915
  • Och Laban sade ytterligare till Jakob: Se, detta röse och stoden som jag har rest mellan mig och dig -
    se 1Mosebok 3151
  • Och Laban sade: Detta röse vare i dag vittne mellan mig och dig. Därav fick det namnet Galed;
    se 1Mosebok 3148
  • och lade upp på detta de bröd som skulle vara upplagda inför HERRENS ansikte, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 4023
  • och lägg något av din värdighet på honom, för att Israels barns hela menighet må lyda honom.
    se 4Mosebok 2720
  • och lägga därpå alla tillbehör som begagnas under tjänstgöringen därvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, korteligen, altarets alla tillbehör; och däröver skola de breda ett överdrag av tahasskinn och så sätta in stängerna.
    se 4Mosebok 0414
  • och läggen eld i dem och strön rökelse på dem inför HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN då utväljer, han är den helige. Ja, nu må det vara nog, I Levi söner.
    se 4Mosebok 1607
  • Och lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld.
    se 2Mosebok 2538
  • Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd
    se 1Mosebok 4147
  • Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde bo tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans;
    se 1Mosebok 136
  • Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och I skolen bo trygga däri.
    se 3Mosebok 2519
  • och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
    se 1Mosebok 87
  • och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och som var med mig på den väg jag vandrade.
    se 1Mosebok 353
  • och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma fängelse där Josef satt fången.
    se 1Mosebok 403
  • Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kär.
    se 1Mosebok 2932
  • Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.
    se 1Mosebok 2917
  • Och Lemek sade till sina hustrur: Ada och Silla, hören mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dräper jag för vart sår jag får, och en yngling för var blånad jag får.
    se 1Mosebok 423
  • Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män.
    se 2Mosebok 3228
  • Och leviterna renade sig och tvådde sina kläder, och Aron viftade dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aron bragte försoning för dem och renade dem.
    se 4Mosebok 0821
  • Och leviterna skola lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt HERREN, för att bringa försoning för leviterna.
    se 4Mosebok 0812
  • och likaledes de sex övriga våderna till ett särskilt stycke. Och man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio öglor satte man i kanten på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket.
    se 2Mosebok 3617
  • och likaledes skall Aron antända rökelse, när han vid aftontiden sätter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga rökoffret inför HERRENS ansikte, från släkte till släkte.
    se 2Mosebok 308
  • Och ljusstaken var gjord på följande sätt: den var av guld i drivet arbete; också dess fotställning och blommorna därpå voro i drivet arbete. Efter det mönster som HERREN hade visat Mose hade denne låtit göra ljusstaken.
    se 4Mosebok 0804
  • Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och han bodde med sina båda döttrar i en grotta.
    se 1Mosebok 1930
  • Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod.
    se 1Mosebok 1926
  • Och må de hålla sig redo till i övermorgon; ty i övermorgon skall HERREN stiga ned på Sinai berg inför allt folkets ögon.
    se 2Mosebok 1911
  • Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
    se 1Mosebok 92
  • Och må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att skaror av folk komma av dig;
    se 1Mosebok 283
  • Och Makirs, Manasses sons, barn gingo åstad till Gilead och intogo det och fördrevo amoréerna som bodde där.
    se 4Mosebok 3239
  • Och man berättade för Jakob och sade: Din son Josef har nu kommit till dig. Då tog Israel styrka till sig och satte sig upp i sängen.
    se 1Mosebok 482
  • Och man besatte den med fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd;
    se 2Mosebok 3910
  • Och man fäste de båda guldsnodderna vid de båda ringarna, i bröstsköldens hörn.
    se 2Mosebok 3917
  • Och man fäste vid den ett mörkblått snöre och satte den ovanpå huvudbindeln, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 3931
  • Och man fogade tillhopa fem av våderna med varandra; likaså fogade man tillhopa de fem övriga våderna med varandra.
    se 2Mosebok 3610
  • Och man gjorde åt Aron och hans söner livklädnaderna av vitt garn, i vävt arbete,
    se 2Mosebok 3927
  • Och man gjorde bjällror av rent guld och satte dessa bjällror mellan granatäpplena runt omkring fållen på kåpan, mellan granatäpplena:
    se 2Mosebok 3925
  • Och man gjorde ett förhänge för ingången till tältet, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn,
    se 2Mosebok 3637
  • Och man gjorde femtio häktor av guld och fogade våderna tillhopa med varandra medelst häktorna, så att tabernaklet utgjorde ett helt.
    se 2Mosebok 3613
  • Och man gjorde femtio häktor av koppar för att foga tillhopa täckelset, så att det kom att utgöra ett helt.
    se 2Mosebok 3618
  • Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugu bräderna, två fotstycken under vart bräde för dess två tappar.
    se 2Mosebok 3624
  • Och man gjorde plåten till det heliga diademet av rent guld, och på den skrev man, såsom man graverar signetringar: Helgad åt HERREN.
    se 2Mosebok 3930
  • Och man gjorde till bröstskölden kedjor i virat arbete, såsom man gör snodder, av rent guld.
    se 2Mosebok 3915
  • Och man gjorde till den fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man göt till dem fyra fotstycken av silver.
    se 2Mosebok 3636
  • Och man gjorde två andra ringar av guld och satte dem i bröstsköldens båda andra hörn, vid den kant därpå, som var vänd inåt mot efoden.
    se 2Mosebok 3919
  • Och man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de bräder som voro på tabernaklets ena sida,
    se 2Mosebok 3631
  • Och man kastade dem tillsammans i högar, här en och där en; och landet uppfylldes av stank.
    se 2Mosebok 814
  • Och man knöt fast bröstskölden med ett mörkblått snöre, som gick från dess ringar in i efodens ringar, så att den satt ovanför efodens skärp, på det att bröstskölden icke skulle lossna från efoden, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 3921
  • Och man satte dem på efodens axelstycken, för att stenarna skulle bringa Israels barn i åminnelse, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 397
  • Och man satte den mellersta tvärstången så, att den gick tvärs över, mitt på bräderna, från den ena ändan till den andra.
    se 2Mosebok 3633
  • Och man satte fram mat för honom; men han sade: Jag vill icke äta, förrän jag har framfört mitt ärende. Laban svarade: Så tala då.
    se 1Mosebok 2433
  • Och man satte öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden, ytterst på det hopfogade stycket; så gjorde man ock i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
    se 2Mosebok 3611
  • Och man skall äta köttet samma natt; det skall vara stekt på eld, och man skall äta det med osyrat bröd jämte bittra örter.
    se 2Mosebok 128
  • Och man skall bränna upp klädnaden, eller det vävda eller virkade tyget, vare sig det år av ylle eller av linne, eller skinnsaken som är angripen, vad det vara må; ty det är en elakartad spetälska; allt sådant skall brännas upp i eld.
    se 3Mosebok 1352
  • Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket svår.
    se 1Mosebok 4131
  • Och man skall knyta fast bröstskölden med ett mörkblått snöre, Som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter ovanför efodens skärp, på det att bröstskölden icke må lossna från efoden.
    se 2Mosebok 2828
  • Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset, och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats.
    se 3Mosebok 1445
  • Och man skall slakta lammet på samma plats där man slaktar synd- och brännoffersdjuren, på en helig plats; ty skuldoffret tillhör prästen, likasom syndoffret; det är högheligt.
    se 3Mosebok 1413
  • Och man skall slakta skuldofferslammet, och prästen skall taga av skuldoffrets blod och bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
    se 3Mosebok 1425
  • Och man skall taga andra stenar och sätta in dem i de förras ställe och taga annat murbruk och rappa huset därmed.
    se 3Mosebok 1442
  • Och man skall taga av blodet och stryka på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.
    se 2Mosebok 127
  • Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.
    se 1Mosebok 1822
  • Och männen blevo förskräckta, när de fördes in i Josefs hus; de sade: Det är på grund av penningarna vi föras hitin, de penningar som förra gången kommo tillbaka i våra säckar; ty han vill nu störta sig på oss och överfalla oss och göra oss själva till trälar och taga ifrån oss våra åsnor.
    se 1Mosebok 4318
  • Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
    se 1Mosebok 220
  • Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.
    se 1Mosebok 320
  • Och mannen gjorde såsom Josef hade sagt och förde männen in i Josefs hus.
    se 1Mosebok 4317
  • Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: Jag har fött en man genom HERRENS hjälp.
    se 1Mosebok 41
  • Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
    se 1Mosebok 225
  • Och männen sade till honom: Vi hava blivit orena genom en död människa; skall det därför förmenas oss att bland Israels barn bära fram HERRENS offergåva på bestämd?
    se 4Mosebok 0907
  • Och männen sade till Lot: Har du någon mer här, någon måg, eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.
    se 1Mosebok 1912
  • Och mannen sade: Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp. Men han svarade: Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.
    se 1Mosebok 3226
  • Och mannen som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När så på sjunde dagen hans rening är avslutad, skall han två sina kläder och bada sig i vatten, så bliver han ren om aftonen.
    se 4Mosebok 1919
  • Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen. Detta skall vara en evärdlig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.
    se 4Mosebok 1910
  • Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.
    se 1Mosebok 1816
  • och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava gått ut ur arken.
    se 1Mosebok 910
  • Och med det som bliver över av oljan i hans hand skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå skuldoffersblodet.
    se 3Mosebok 1417
  • Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.
    se 1Mosebok 509
  • Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.
    se 1Mosebok 2716
  • Och medan de förde dem ut, sade den ene: Fly för ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten. Fly undan till bergen, så att du icke förgås.
    se 1Mosebok 1917
  • Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det. Och Jakob hade tolv söner.
    se 1Mosebok 3522
  • Och medan Israel uppehöll sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs döttrar.
    se 4Mosebok 2501
  • Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste.
    se 1Mosebok 1418
  • Och menigheten hade intet vatten; då församlade de sig emot Mose och Aron.
    se 4Mosebok 2002
  • Och menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand, och menigheten skall låta honom vända tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och där skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde översteprästen dör.
    se 4Mosebok 3525
  • Och Meraris barn fingo till åliggande att hava vården om bräderna till tabernaklet, om dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör och om allt arbete därvid,
    se 4Mosebok 0336
  • Och Meraris söner efter sina släkter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas släkter, efter deras familjer.
    se 4Mosebok 0320
  • Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.
    se 1Mosebok 254
  • Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck, tillika med penningarna för hans säd. Och han gjorde såsom Josef hade sagt.
    se 1Mosebok 442
  • Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru åt min son skall du icke taga en dotter till någon av kananéerna i vilkas land jag bor,
    se 1Mosebok 2437
  • och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.
    se 2Mosebok 2224
  • Och Mirjam jämte Aron talade illa om Mose för den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nämligen tagit en etiopisk kvinna till hustru.
    se 4Mosebok 1201
  • Och Mirjam sjöng för dem: Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.
    se 2Mosebok 1521
  • Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
    se 1Mosebok 1013
  • och mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och denna öppning skall omgivas med en vävd kant, likasom öppningen på en pansarskjorta, för att den icke slitas sönder.
    se 2Mosebok 2832
  • Och mitt på kåpan gjordes en öppning, lik öppningen på en pansarskjorta; öppningen omgavs nämligen med en kant, för att den icke skulle slitas sönder.
    se 2Mosebok 3923
  • Och Moab bävade storligen för folket, därför att det var så talrikt; Moab gruvade sig för Israels barn.
    se 4Mosebok 2203
  • Och Moab sade till de äldste i Midjan: Nu kommer denna hop att äta upp allt som finnes här runt omkring oss, likasom oxen äter upp vad grönt som finnes på marken. Och Balak, Sippors son, var på den tiden konung i Moab.
    se 4Mosebok 2204
  • Och Mose bar alla stavarna ut från HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de sågo på dem och togo var och en sin stav.
    se 4Mosebok 1709
  • och Mose bar fram deras sak inför HERREN.
    se 4Mosebok 2705
  • Och Mose berättade för Aron allt vad HERREN hade talat, när han sände honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att göra.
    se 2Mosebok 428
  • Och Mose besåg allt arbetet och fann att de hade utfört det, att de hade gjort såsom HERREN hade bjudit. Och Mose välsignade dem
    se 2Mosebok 3943
  • Och Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, och denne gav åt Mose sin dotter Sippora till hustru.
    se 2Mosebok 221
  • Och Mose bjöd Israels barn och sade: Detta är det land som I genom lottkastning skolen utskifta såsom arvedel åt eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas åt de nio stammarna och den ena halva stammen.
    se 4Mosebok 3413
  • Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.
    se 2Mosebok 1715
  • Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvådde dem med vatten.
    se 3Mosebok 86
  • Och Mose förde fram Arons söner och satte livklädnader på dem och omgjordade dem med bälten och band huvor på dem, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 3Mosebok 813
  • Och Mose församlade Israels barns hela menighet och sade till dem: Detta är vad HERREN har bjudit eder att göra:
    se 2Mosebok 351
  • Och Mose förtäljde för sin svärfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, för Israels skull, och alla de vedermödor som de hade haft att utstå på vägen, och huru HERREN hade räddat dem.
    se 2Mosebok 188
  • Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbränd. Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande söner, och sade:
    se 3Mosebok 1016
  • Och Mose gav befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.
    se 4Mosebok 3228
  • Och Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.
    se 4Mosebok 3240
  • Och Mose gav lösesumman åt Aron och hans söner, efter HERRENS befallning, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 4Mosebok 0351
  • Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.
    se 2Mosebok 933
  • Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp på berget. Sedan blev Mose kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
    se 2Mosebok 2418
  • Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: Ack, detta folk har begått en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
    se 2Mosebok 3231
  • Och Mose gick ut ifrån Farao och bad till HERREN.
    se 2Mosebok 830
  • Och Mose gick ut och förkunnade för folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet.
    se 4Mosebok 1124
  • Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.
    se 2Mosebok 4016
  • Och Mose gjorde så; såsom HERREN hade bjudit honom, så gjorde han.
    se 4Mosebok 1711
  • Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom, och menigheten församlade sig vid ingången till uppenbarelsetältet.
    se 3Mosebok 84
  • och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten.
    se 4Mosebok 2722
  • Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp på berget Hor inför hela menighetens ögon.
    se 4Mosebok 2027
  • Och Mose hörde huru folket i sina särskilda släkter grät, var och en vid ingången till sitt tält; och HERRENS vrede upptändes storligen, och Mose själv blev misslynt.
    se 4Mosebok 1110
  • och Mose inmönstrade dem efter HERRENS befallning, såsom honom hade blivit bjudet.
    se 4Mosebok 0316
  • Och Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm för vart hushåll och slakten påskalammet.
    se 2Mosebok 1221
  • Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels söner, och sade till dem: Träden fram och bären edra fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.
    se 3Mosebok 104
  • Och Mose kom till folket och förkunnade för det alla HERRENS ord och alla hans rätter. Då svarade allt folket med en mun och sade: Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi göra.
    se 2Mosebok 243
  • och Mose kunde icke gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade däröver och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.
    se 2Mosebok 4035
  • Och Mose lade stavarna inför HERRENS ansikte i vittnesbördets tält.
    se 4Mosebok 1707
  • Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.
    se 4Mosebok 2011
  • Och Mose lyssnade till sin svärfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt.
    se 2Mosebok 1824
  • Och Mose mönstrade allt förstfött bland Israels barn, såsom HERREN hade bjudit honom.
    se 4Mosebok 0342
  • Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo de åter ut och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket.
    se 3Mosebok 923
  • Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inför Farao; men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppte Israels barn ut ur sitt land.
    se 2Mosebok 1110
  • Och Mose och Aron gjorde så; de gjorde såsom HERREN hade bjudit dem.
    se 2Mosebok 76
  • Och Mose och Aron gjorde såsom HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden inför Faraos och hans tjänares ögon; då förvandlades allt vatten floden till blod.
    se 2Mosebok 720
  • Och Mose och Aron och hans söner tvådde sedermera sina händer och fötter med vatten därur;
    se 2Mosebok 4031
  • Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde så med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose angående dem.
    se 4Mosebok 0820
  • Och Mose och Aron och menighetens hövdingar inmönstrade Kehats barn, efter deras släkter och efter deras familjer,
    se 4Mosebok 0434
  • Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: I afton skolen I förnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptens land,
    se 2Mosebok 166
  • Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?
    se 4Mosebok 2010
  • Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna män;
    se 4Mosebok 0117
  • Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel stego ditupp.
    se 2Mosebok 249
  • Och Mose och prästen Eleasar gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 4Mosebok 3131
  • Och Mose och prästen Eleasar och alla menighetens hövdingar gingo dem till mötes utanför lägret.
    se 4Mosebok 3113
  • Och Mose och prästen Eleasar talade till dem på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
    se 4Mosebok 2603
  • Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.
    se 4Mosebok 3151
  • Och Mose och prästen Eleasar togo emot guldet av över- och underhövitsmännen och buro in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.
    se 4Mosebok 3154
  • Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.
    se 2Mosebok 1421
  • Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles såsom HERREN hade bjudit honom. Fjärde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet Lagar om löften.
    se 4Mosebok 3001
  • Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande söner: Tagen det spisoffer som har blivit över av HERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt.
    se 3Mosebok 1012
  • Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta över denna brand som HERREN har upptänt.
    se 3Mosebok 106
  • Och Mose sade till Aron och till hans söner: Koken köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och äten det där jämte brödet som är i handfyllningskorgen, såsom jag har bjudit och sagt: Aron och hans söner skola äta det.
    se 3Mosebok 831
  • Och Mose sade till Aron: Detta är vad HERREN har talat och sagt: På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig, och inför allt folket bevisa mig härlig. Och Aron teg stilla.
    se 3Mosebok 103
  • Och Mose sade till Aron: Säg till Israels barns hela menighet Träden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren.
    se 2Mosebok 169
  • Och Mose sade till Aron: Tag ditt fyrfat och lägg eld från altaret därpå och strö rökelse därpå, och bär det så med hast bort till menigheten och bringa försoning för dem; ty förtörnelse har gått ut från HERRENS ansikte, och hemsökelsen har begynt.
    se 4Mosebok 1646
  • Och Mose sade till Aron: Tag ett kärl och lägg däri en gomer manna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra efterkommande.
    se 2Mosebok 1633
  • Och Mose sade till Aron: Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer, och bringa försoning för dig själv och folket; offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, såsom HERREN har bjudit.
    se 3Mosebok 97
  • Och Mose sade till Aron: Vad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att begå en så stor synd?
    se 2Mosebok 3221
  • Och Mose sade till dem: Ingen må behålla något kvar härav till i morgon.
    se 2Mosebok 1619
  • Och Mose sade till folket: Kommen ihåg denna dag, på vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur träldomshuset; ty med stark hand har HERREN fört eder ut därifrån. Fördenskull må intet syrat ätas.
    se 2Mosebok 133
  • Och Mose sade till HERREN: Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.'
    se 2Mosebok 3312
  • Och Mose sade till HERREN: Varför har du gjort så illa mot din tjänare, och varför har jag så litet funnit nåd för dina ögon, att du har lagt på mig bördan av hela detta folk?
    se 4Mosebok 1111
  • Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfader: Vi bryta nu upp och tåga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' Följ du med oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott är.
    se 4Mosebok 1029
  • och Mose sade till Israels barn: Sen, HERREN har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
    se 2Mosebok 3530
  • Och Mose sade till Israels barns hela menighet: Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
    se 2Mosebok 354
  • Och Mose sade till Kora: Du och hela din hop mån inställa eder inför HERRENS ansikte i morgon, du själv och de, så ock Aron.
    se 4Mosebok 1616
  • Och Mose sade till menigheten: Detta är vad HERREN har bjudit mig att göra.
    se 3Mosebok 85
  • Och Mose sade ytterligare: Detta skall ske därigenom att HERREN i afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mätta eder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi? Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.
    se 2Mosebok 168
  • Och Mose sade: Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna på marken.
    se 2Mosebok 1625
  • Och Mose sade: Därav skolen I förnimma att det är HERREN som har sänt mig för att göra alla dessa gärningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke:
    se 4Mosebok 1628
  • Och Mose sade: Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.
    se 2Mosebok 3229
  • Och Mose sade: Så har HERREN bjudit: En gomer härav skall förvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd som jag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptens land.
    se 2Mosebok 1632
  • Och Mose sade: Så säger HERREN: Vid midnattstid skall jag gå fram genom Egypten.
    se 2Mosebok 114
  • Och Mose sände dessa åstad för att bespeja Kanaans land. Och han sade till dem: Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden.
    se 4Mosebok 1318
  • Och Mose sände dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han sände med dem Pinehas, prästen Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
    se 4Mosebok 3106
  • Och Mose sände från öknen Paran åstad sådana män, efter HERRENS befallning; allasammans hörde de till huvudmännen bland Israels barn.
    se 4Mosebok 1304
  • Och Mose sände och lät kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: vi komma icke.
    se 4Mosebok 1612
  • Och Mose sände ut och lät bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han fördrev amoréerna som bodde där.
    se 4Mosebok 2132
  • Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom och lät säga: Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som vi hava haft att utstå,
    se 4Mosebok 2014
  • Och Mose steg ned från berget till folket och helgade folket, och de tvådde sina kläder.
    se 2Mosebok 1914
  • Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.
    se 2Mosebok 1925
  • Och Mose steg upp till Gud; då ropade HERREN till honom uppifrån berget och sade: Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn:
    se 2Mosebok 193
  • Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom.
    se 4Mosebok 1625
  • Och Mose talade detta till alla Israels barn. Då blev folket mycket sorgset.
    se 4Mosebok 1439
  • Och Mose talade detta till Aron och hans söner och alla Israels barn.
    se 3Mosebok 2124
  • Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 3Mosebok 2423
  • Och Mose talade till HERREN och sade:
    se 4Mosebok 2715
  • Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.
    se 3Mosebok 2344
  • Och Mose talade till Israels barn, och hövdingarna för deras stamfamiljer gåvo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
    se 4Mosebok 1706
  • Och Mose talade till Israels barns stamhövdingar och sade: Detta är vad HERREN har bjudit:
    se 4Mosebok 3002
  • Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget.
    se 4Mosebok 2028
  • Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron - på hans kläder - och likaledes på hans söner och hans söners kläder; han helgade så Aron - hans kläder - och likaledes hans söner och hans söners kläder.
    se 3Mosebok 830
  • Och Mose tog bringan och viftade den såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta till sin del, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 3Mosebok 829
  • Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna.
    se 4Mosebok 0706
  • Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålarna, och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret.
    se 2Mosebok 246
  • Och Mose tog lösesumman av dem som voro övertaliga, när man räknade dem som voro lösta genom leviterna.
    se 4Mosebok 0349
  • Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: När Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån med eder.
    se 2Mosebok 1319
  • Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad däri var och helgade allt;
    se 3Mosebok 810
  • Och Mose upptecknade på HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de ändrade lägerplats. Och dessa voro nu deras lägerplatser, alltefter som uppbrottsorterna följde på varandra:
    se 4Mosebok 3302
  • Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb.
    se 2Mosebok 31
  • Och Mose vände sig om och steg ned från berget, och han hade med sig vittnesbördets två tavlor. Och på tavlornas båda sidor var skrivet både på den ena sidan och på den andra var skrivet.
    se 2Mosebok 3215
  • Och mot aftonen hade Isak gått ut på fältet i sorgsna tankar. När han då lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma.
    se 1Mosebok 2463
  • Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför HERREN,
    se 1Mosebok 1927
  • Och när alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en näsring av guld, en halv sikel i vikt, och två armband av guld, tio siklar i vikt,
    se 1Mosebok 2422
  • Och när Aron och alla Israels barn sågo huru Moses ansiktes hy strålade, fruktade de för att komma honom nära.
    se 2Mosebok 3430
  • Och när Bileam lyfte upp sina ögon och såg Israel lägrad efter sina stammar, kom Guds Ande över honom.
    se 4Mosebok 2402
  • Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknen på jorden något fint, såsom fjäll, något fint, likt rimfrost.
    se 2Mosebok 1614
  • Och när de hade förtärt den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras fader till dem: Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss.
    se 1Mosebok 432
  • Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som stodo där för att möta dem;
    se 2Mosebok 520
  • Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning genom Mose,
    se 4Mosebok 1013
  • Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in.
    se 2Mosebok 165
  • Och när den sattes ned, sade han: Kom tillbaka, HERRE, till Israels ätters mångtusenden.
    se 4Mosebok 1036
  • Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
    se 1Mosebok 3225
  • Och när din son i framtiden frågar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom så: 'Med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten, ur träldomshuset;
    se 2Mosebok 1314
  • Och när du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugu gera.
    se 3Mosebok 2725
  • Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom stulna.
    se 1Mosebok 3033
  • Och när du har fört leviterna fram inför HERRENS ansikte, skola Israels barn lägga sina händer på dem.
    se 4Mosebok 0810
  • Och när du offrar en ungtjur till brännoffer eller till slaktoffer, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller tackoffer åt HERREN.
    se 4Mosebok 1508
  • Och när en främling som vistas hos eder, eller som i kommande släkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN, så skall han offra på samma sätt som I offren.
    se 4Mosebok 1514
  • Och när en kvinna har sin flytning, i det att blod avgår ur hennes kött, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som kommer vid henne skall vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1519
  • Och när en kvinna som inom någon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av någon släkt som hör till hennes egen fädernestam, så att Israels barn förbliva i besittning var och en av sina fäders arvedel.
    se 4Mosebok 3608
  • Och när en man har legat hos en kvinna och sädesutgjutning har skett, så skola de båda bada sig i vatten och vara orena ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1518
  • Och när en präst bär fram brännoffer for någon, skall huden av det framburna brännoffersdjuret tillhöra den prästen.
    se 3Mosebok 78
  • Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
    se 1Mosebok 1215
  • Och när grödan kommer in, skolen I giva en femtedel åt Farao; men fyra femtedelar skolen I själva hava till utsäde på åkern och till föda för eder och dem som I haven i edra hus och till föda för edra barn.
    se 1Mosebok 4724
  • Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
    se 1Mosebok 3231
  • Och när han hörde att jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.
    se 1Mosebok 3915
  • Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: Vilka äro dessa som du har med dig? Han svarade: Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare.
    se 1Mosebok 335
  • Och när han lyfte upp sina ögon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, frågade han: Är detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig? Därpå sade han: Gud vare dig nådig, min son.
    se 1Mosebok 4329
  • Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.
    se 4Mosebok 0527
  • och när han såg att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram,
    se 1Mosebok 287
  • Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: Gån till Josef, och gören vad han säger eder.
    se 1Mosebok 4155
  • Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.
    se 4Mosebok 2029
  • Och när hennes reningsdagar äro ute, vare sig efter son eller efter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm såsom brännoffer, och en ung duva eller en turturduva såsom syndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen.
    se 3Mosebok 126
  • Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas land, såsom han med ed har lovat dig och dina fäder, och giver det åt dig,
    se 2Mosebok 1311
  • Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas, hetiternas, amoréernas, hivéernas och jebuséernas land, som han med ed har lovat dina fäder att giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung, då skall du hålla denna gudstjänst i denna månad:
    se 2Mosebok 135
  • Och när HERREN talade till Mose i Egyptens land,
    se 2Mosebok 628
  • Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät. Då ömkade hon sig över honom och sade: Detta är ett av de hebreiska barnen.
    se 2Mosebok 26
  • Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, som ligga österut.
    se 4Mosebok 1005
  • Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider och nymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edra brännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelse inför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.
    se 4Mosebok 1010
  • Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
    se 3Mosebok 2322
  • Och när I kommen in i det land som HERREN skall giva åt eder, såsom han har lovat, skolen I hålla denna gudstjänst.
    se 2Mosebok 1225
  • Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora makt på egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.
    se 2Mosebok 1431
  • Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
    se 1Mosebok 914
  • Och när Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedrövade.
    se 1Mosebok 406
  • Och när landets inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: Det är en högtidlig sorgefest som egyptierna här hålla. Därav fick stället namnet Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.
    se 1Mosebok 5011
  • Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: Hon är min syster. Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.
    se 1Mosebok 267
  • Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna; där talade rösten till honom.
    se 4Mosebok 0789
  • Och när Mose hade slutat sitt tal till dem, hängde han ett täckelse för sitt ansikte.
    se 2Mosebok 3433
  • Och när Moses händer blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och på den satte han sig; sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på vardera sidan. Så höllos hans händer stadiga, till dess solen gick ned.
    se 2Mosebok 1712
  • Och när någon vill bära fram ett spisoffer åt HERREN skall hans offer vara av fint mjöl, och han skall gjuta olja därpå och lägga rökelse därpå.
    se 3Mosebok 21
  • Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå.
    se 3Mosebok 2221
  • Och när prästen har besett det angripna stället, skall han hava den angripna saken inlåst i sju dagar.
    se 3Mosebok 1350
  • Och när sedan vår fader sade: 'Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss',
    se 1Mosebok 4425
  • Och nasiren skall vid ingången till uppenbarelsetältet raka sitt huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och taga sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under tackoffret.
    se 4Mosebok 0618
  • Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
    se 1Mosebok 820
  • Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.
    se 1Mosebok 610
  • Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.
    se 1Mosebok 77
  • Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.
    se 1Mosebok 75
  • Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.
    se 1Mosebok 622
  • Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
    se 1Mosebok 928
  • Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
    se 1Mosebok 920
  • Och Noba gick åstad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.
    se 4Mosebok 3242
  • Och nu har jag hört Israels barns jämmer över att egyptierna hålla dem i träldom, och jag har kommit ihåg mitt förbund.
    se 2Mosebok 65
  • Och Oholibama födde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus söner, vilka föddes åt honom i Kanaans land.
    se 1Mosebok 365
  • Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg dagg fallen runt omkring lägret.
    se 2Mosebok 1613
  • Och om ägaren vill lösa djuret, så skall han till det värde du har bestämt lägga femtedelen av värdet.
    se 3Mosebok 2713
  • och om den kvinna som har sin månadsrening, och om den som har någon flytning, evad det är man eller kvinna, så ock om en man som ligger hos en oren kvinna.
    se 3Mosebok 1533
  • Och om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 158
  • Och om den som har helgat åkern vill lösa den, så skall han till det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; då förbliver den hans.
    se 3Mosebok 2719
  • Och om den som har helgat sitt hus vill lösa det, så skall han till det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; då bliver det hans.
    se 3Mosebok 2715
  • Och om det är en vit fläck som synes på hans kropps hud, men den icke visar sig djupare än den övriga huden, och håret därpå icke har vitnat, så skall prästen hålla den angripne innestängd i sju dagar.
    se 3Mosebok 134
  • Och om ditt offer är ett spisoffer som tillredes i panna, så skall det tillredas av fint mjöl med olja.
    se 3Mosebok 27
  • Och om ditt offer är ett spisoffer som tillredes på plåt, så skall det vara av fint mjöl, begjutet med olja, osyrat.
    se 3Mosebok 25
  • Och om en kvinna har blodflöde under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har flöde utöver tiden för sin månadsrening, så skall om henne, så länge hennes orena flöde varar, gälla detsamma som under hennes månadsreningstid; hon är oren.
    se 3Mosebok 1525
  • Och om en kvinna i sin mans hus gör ett löfte, eller med ed förbinder sig till återhållsamhet i något stycke,
    se 4Mosebok 3011
  • Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed, så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
    se 3Mosebok 2016
  • Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och ännu är ung, gör ett löfte åt HERREN och förbinder sig till återhållsamhet i något stycke,
    se 4Mosebok 3004
  • Och om en man har haft sädesutgjutning, så skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1516
  • Och om en man ligger hos henne, och något av hennes månadsflöde kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varpå han ligger bliver orent.
    se 3Mosebok 1524
  • Och om en sådan död kropp faller på något slags utsädeskorn, något man sår, då förbliver detta rent.
    se 3Mosebok 1137
  • Och om frågan gäller något tillspillogivet, vad någon har givit till spillo åt HERREN av sin egendom, det må vara en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som är hans arvsbesittning, så får sådant varken säljas eller lösas; allt tillspillogivet är högheligt och tillhör HERREN.
    se 3Mosebok 2728
  • Och om håret utan vidare faller av på främre delen av huvudet, så är det vanlig framskallighet; han är ren.
    se 3Mosebok 1341
  • Och om hon bliver gift, och löften då vila på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar, varmed hon har bundit sig,
    se 4Mosebok 3007
  • Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för henne, så bliver hon ren.
    se 3Mosebok 128
  • Och om I begån synd ouppsåtligen, i det att I underlåten att göra efter något av dessa bud som HERREN har kungjort för Mose,
    se 4Mosebok 1522
  • Och om I frågen: Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi icke få så och icke få inbärga vår gröda?,
    se 3Mosebok 2520
  • Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna; härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.
    se 4Mosebok 1009
  • Och om Israels hela menighet begår synd ouppsåtligen, och utan att församlingen märker det, i det att de bryta mot något Herrens bud genom vilket något förbjudes och så ådraga sig skuld,
    se 3Mosebok 413
  • Och om molnskyn en längre tid förblev över tabernaklet, så iakttogo Israels barn vad HERREN bjöd dem iakttaga och bröto icke upp.
    se 4Mosebok 0919
  • Och om någon av det meniga folket syndar ouppsåtligen, därigenom att han bryter mot något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han själv märker att han har ådragit sig skuld,
    se 3Mosebok 427
  • Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och övertäcka det med jord.
    se 3Mosebok 1713
  • Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
    se 3Mosebok 1710
  • Och om någon enskild syndar ouppsåtligen, skall han såsom syndoffer föra fram en årsgammal get.
    se 4Mosebok 1527
  • Och om någon främling bor hos dig och vill hålla HERRENS påskhögtid, så skall allt mankön hos honom omskäras, och sedan må han komma och hålla den; han skall då vara såsom en inföding i landet. Men ingen oomskuren må äta därav.
    se 2Mosebok 1248
  • Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENS påskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga och föreskrift som gäller för påskhögtiden. En och samma stadga skall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingen i landet.
    se 4Mosebok 0914
  • Och om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara stängt, så skall han vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1446
  • Och om någon har kommit vid något orent - vare sig en människas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara må - och han likväl äter kött av HERRENS tackoffer, så skall han utrotas ur sin släkt.
    se 3Mosebok 721
  • Och om någon har legat i huset, skall han två sina kläder, och om någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder.
    se 3Mosebok 1447
  • Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,
    se 3Mosebok 2526
  • Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
    se 3Mosebok 2214
  • Och om någon sak lägges på det varpå hon har legat eller suttit, och någon då kommer vid denna sak, så skall han vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1523
  • Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på missgärning;
    se 3Mosebok 51
  • Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort:
    se 3Mosebok 2419
  • Och om någon vänder sig till andar som tala genom besvärjare eller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, så skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
    se 3Mosebok 206
  • Och om någon vill bära fram ett tackoffer, och han vill taga sitt offer av fäkreaturen, så skall han ställa fram inför HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankön eller av honkön.
    se 3Mosebok 31
  • Och om någon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter mot något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han så ådrager sig skuld och bär på missgärning,
    se 3Mosebok 517
  • Och om något av handfyllningsköttet eller av brödet bliver över till följande morgon, så skall du i eld bränna upp detta som har blivit över; det får icke ätas, ty det är heligt.
    se 2Mosebok 2934
  • Och om något fyrfotadjur som får ätas av eder dör, så skall den som kommer vid dess döda kropp vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1139
  • Och om något sådant faller i något slags lerkärl, så bliver allt som är i detta orent, och kärlet skolen I slå sönder.
    se 3Mosebok 1133
  • Och omhängena skola vara femton alnar långa på ena sidan därav, med tre stolpar på tre fotstycken;
    se 2Mosebok 2714
  • Och onyxstenarna omgav man med flätverk av guld; på dem voro Israels söners namn inristade, på samma sätt som man graverar signetringar.
    se 2Mosebok 396
  • och osyrat bröd och osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjöl skall du baka dem.
    se 2Mosebok 292
  • Och över skådebrödsbordet skola de breda ett mörkblått kläde och ställa därpå faten, skålarna och bägarna, ävensom kannorna till drickoffren; det beständiga brödet skall ock läggas därpå.
    se 4Mosebok 0407
  • Och på åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel.
    se 3Mosebok 91
  • Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras.
    se 3Mosebok 123
  • Och på åttonde dagen skall han bära fram till prästen två turturduvor eller två unga duvor, till uppenbarelsetältets ingång.
    se 4Mosebok 0610
  • Och på åttonde dagen skall han taga sig två turturduvor eller två unga duvor och komma inför HERRENS ansikte, till uppenbarelsetältets ingång, och giva dem åt prästen.
    se 3Mosebok 1514
  • Och på åttonde dagen skall han taga två felfria lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön, så ock tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log olja.
    se 3Mosebok 1410
  • Och på åttonde dagen skall hon taga sig två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång.
    se 3Mosebok 1529
  • Och på den andra dagen: tolv ungtjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2917
  • Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,
    se 3Mosebok 2312
  • Och på den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält, och om aftonen, och sedan ända till morgonen, var det såsom såge man en eld över tabernaklet.
    se 4Mosebok 0915
  • Och på den dagen upptändes HERRENS vrede, och han svor och sade:
    se 4Mosebok 3210
  • Och på den femte dagen: nio tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2926
  • Och på den fjärde dagen; tio tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2923
  • Och på den sjätte dagen: åtta tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2929
  • Och på den sjunde dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
    se 4Mosebok 2825
  • Och på den sjunde dagen: sju tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2932
  • Och på den tredje dagen: elva tjurar, två vädurar, fjorton årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2920
  • Och på dess nedre fåll skall du sätta granatäpplen, gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, runt omkring fållen, och bjällror av guld mellan dessa runt omkring:
    se 2Mosebok 2833
  • Och på detta sätt vill jag pröva eder: så sant Farao lever, I skolen icke slippa härifrån, med mindre eder yngste broder kommer hit.
    se 1Mosebok 4215
  • Och på edra nymånadsdagar skolen I offra till brännoffer åt HERREN två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2811
  • Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.
    se 3Mosebok 236
  • Och på femtonde dagen i samma månad är högtid; då skall man äta osyrat bröd, i sju dagar.
    se 4Mosebok 2817
  • Och på följande sätt skall du göra med dem för att rena dem: Du skall stänka reningsvatten på dem; och de skola låta raka hela sin kropp och två sina kläder och skola så rena sig.
    se 4Mosebok 0807
  • Och på förstlingsdagen, då I bären fram ett offer av den nya grödan åt HERREN, vid eder veckohögtid, skolen I hålla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I då göra.
    se 4Mosebok 2826
  • Och på kåpans nedre fåll satte man granatäpplen, gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött tvinnat garn.
    se 2Mosebok 3924
  • Och på sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret och skägget och ögonbrynen: allt sitt hår skall han raka av. Och han skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten, så bliver han ren.
    se 3Mosebok 149
  • Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN.
    se 3Mosebok 247
  • och prästen alltså, när han beser honom, finner att spetälska betäcker hela hans kropp, så skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit; han är ren.
    se 3Mosebok 1313
  • Och prästen Aron steg upp på berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden.
    se 4Mosebok 3338
  • Och prästen Arons söner skola göra upp eld på altaret och lägga ved på elden.
    se 3Mosebok 17
  • och prästen då, när han beser honom, finner att utslaget har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom oren, ty då är det spetälska.
    se 3Mosebok 138
  • Och prästen Eleasar sade till stridsmännen som hade deltagit i kriget: Detta är den lagstadga som HERREN har givit Mose:
    se 4Mosebok 3121
  • Och prästen Eleasar skall taga något av hennes blod på sitt finger, och stänka med hennes blod sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet.
    se 4Mosebok 1904
  • Och prästen i Midjan hade sju döttrar. Dessa kommo nu för att hämta upp vatten och skulle fylla hoarna för att vattna sin faders får.
    se 2Mosebok 216
  • Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.
    se 4Mosebok 0526
  • Och prästen skall av spisoffret taga den del som utgör själva altaroffret och förbränna den på altaret: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 3Mosebok 29
  • Och prästen skall bära fram detta inför HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans brännoffer.
    se 4Mosebok 0616
  • Och prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och förbränna det på altaret. Och dess blod skall utkramas på altarets vägg.
    se 3Mosebok 115
  • och prästen skall bestämma dess värde, alltefter som det är bättre eller sämre. Såsom du - prästen - bestämmer det, så skall det vara.
    se 3Mosebok 2712
  • Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten i.
    se 3Mosebok 145
  • Och prästen skall bringa försoning för denne som har försyndat sig genom ouppsåtlig synd, inför HERRENS ansikte; på det att honom må bliva förlåtet, när försoning bringas för honom.
    se 4Mosebok 1528
  • Och prästen skall bringa försoning för Israels barns hela menighet, och så bliver dem förlåtet; ty det var en ouppsåtlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt HERREN, och sitt syndoffer inför HERRENS ansikte för sin ouppsåtliga synd.
    se 4Mosebok 1525
  • och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka blodet sju gånger inför HERRENS ansikte, vid förlåten till helgedomen.
    se 3Mosebok 46
  • och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger inför HERRENS ansikte, vid förlåten.
    se 3Mosebok 417
  • och prästen skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i sin vänstra hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1416
  • Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS ansikte.
    se 4Mosebok 0516
  • Och prästen skall förbränna den del av de sönderstötta axen och av oljan, som utgör själva altaroffret, jämte all rökelsen därpå: ett eldsoffer åt Herren.
    se 3Mosebok 216
  • Och prästen skall förbränna det på altaret till ett eldsoffer åt HERREN. Det är ett skuldoffer.
    se 3Mosebok 75
  • Och prästen skall förbränna det på altaret: en eldsoffersspis åt HERREN.
    se 3Mosebok 311
  • Och prästen skall förbränna detta på altaret: en eldsoffersspis, till en välbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhöra HERREN.
    se 3Mosebok 316
  • Och prästen skall förbränna fettet på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner.
    se 3Mosebok 731
  • och prästen skall gå ut utanför lägret. Om då prästen, när han beser den spetälske, finner att han är botad från den spetälska varav han var angripen,
    se 3Mosebok 143
  • Och prästen skall ikläda sig sin livrock av linne och ikläda sig benkläder av linne, för att de må skyla hans kött; därefter skall han taga bort askan vartill elden har förbränt brännoffret på altaret, och lägga den vid sidan av altaret.
    se 3Mosebok 610
  • Och prästen skall med oljan som han har i sin hand bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå skuldoffersblodet.
    se 3Mosebok 1428
  • Och prästen skall offra brännoffret på altaret och tillika spisoffret. När så prästen bringar försoning för honom, då bliver han ren.
    se 3Mosebok 1420
  • Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brännoffer; så skall prästen bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte, till rening från hans flytning.
    se 3Mosebok 1515
  • Och prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer; så skall prästen bringa försoning för henne inför HERRENS ansikte, till rening från hennes orena flöde.
    se 3Mosebok 1530
  • Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, till rening från den synd han har dragit över sig genom den döde; sedan skall han samma dag åter helga sitt huvud;
    se 4Mosebok 0611
  • Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.
    se 4Mosebok 0518
  • Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 3Mosebok 176
  • och prästen skall stänka med sitt högra pekfinger något av oljan som han har i sin vänstra hand sju gånger inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1427
  • Och prästen skall taga cederträ, isop och rosenrött garn och kasta det i elden vari kon brännes upp.
    se 4Mosebok 1906
  • Och prästen skall taga den kokta vädursbogen, och därjämte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lägga detta på nasirens händer, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
    se 4Mosebok 0619
  • Och prästen skall taga det ena lammet och offra det till ett skuldoffer, jämte tillhörande log olja, och vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1412
  • Och prästen skall taga en handfull därav, nämligen av det fina mjölet som hör till spisoffret, och av oljan, därtill all rökelsen som ligger på spisoffret, och detta, som utgör själva altaroffret, skall han förbränna på altaret, till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 3Mosebok 615
  • Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet.
    se 4Mosebok 0517
  • Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till altaret.
    se 4Mosebok 0525
  • Och prästen skall taga något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
    se 3Mosebok 430
  • Och prästen skall taga något av skuldoffrets blod, och därmed skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
    se 3Mosebok 1414
  • Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
    se 3Mosebok 434
  • Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn; men det övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret.
    se 3Mosebok 425
  • Och prästen skall taga skuldofferslammet och tillhörande log olja, och detta skall prästen vifta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
    se 3Mosebok 1424
  • Och prästen skall två sina kläder och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret. Dock skall prästen vara oren ända till aftonen.
    se 4Mosebok 1907
  • Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.
    se 3Mosebok 2320
  • Och prästen skall vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; det skall vara helgat åt prästen, jämte viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren åter dricka vin.
    se 4Mosebok 0620
  • Och prästen som förrättar reningen skall ställa den som skall renas och allt det andra fram inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.
    se 3Mosebok 1411
  • och prästen, då han beser det angripna stället, finner att det visar sig djupare än den övriga huden och att gulaktigt tunt hår finnes där, så skall prästen förklara den angripne oren, ty då är det spetälskeskorv, huvud- eller hakspetälska.
    se 3Mosebok 1330
  • och prästen, när han beser den angripne, finner att fläckarna på hans kropps hud äro blekvita, då är det ett ofarligt utslag som har kommit fram på huden; han är ren.
    se 3Mosebok 1339
  • och prästen, när han beser honom, finner att skorven har utbrett sig på huden, så behöver prästen icke efterforska om där finnes något gulaktigt hår, ty han är oren.
    se 3Mosebok 1336
  • och prästen, när han beser stället, finner att håret på fläcken har vitnat, och att den visar sig djupare än den övriga huden, så är mannen angripen av spetälska, som har brutit ut där brännsåret var; och prästen skall förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska.
    se 3Mosebok 1325
  • Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.
    se 2Mosebok 1520
  • Och Rebecka och hennes tärnor stodo upp och satte sig på kamelerna och följde med mannen; så tog tjänaren Rebecka med sig och for sin väg.
    se 1Mosebok 2461
  • Och Rebecka sade till Isak: Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?
    se 1Mosebok 2746
  • Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.
    se 1Mosebok 2715
  • Och rökelsen skall han lägga på elden inför HERRENS ansikte, så att ett moln av rökelse skyler nådastolen, ovanpå vittnesbördet, på det att han icke må dö.
    se 3Mosebok 1613
  • Och rovet, nämligen återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av får sex hundra sjuttiofem tusen,
    se 4Mosebok 3132
  • Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
    se 1Mosebok 1511
  • Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
    se 4Mosebok 3237
  • Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och när de sågo Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt för boskap.
    se 4Mosebok 3201
  • och Rubens söner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
    se 1Mosebok 469
  • Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld.
    se 2Mosebok 3712
  • Och runt omkring det skall du göra en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du göra en rand av guld.
    se 2Mosebok 2525
  • Och så förgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.
    se 2Mosebok 725
  • Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket han behöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har i sitt tält.
    se 2Mosebok 1616
  • Och så länge Mose höll upp sin hand, rådde Israel, men när han lät sin hand sjunka, rådde Amalek.
    se 2Mosebok 1711
  • Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: Stå upp, HERRE; må dina fiender varda förskingrade, och må de som hata dig fly för ditt ansikte.
    se 4Mosebok 1035
  • Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig vid käpparna.
    se 1Mosebok 3041
  • Och så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet, bröto Israels barn upp; så gjorde de under hela sin vandring.
    se 2Mosebok 4036
  • Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn strax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slogo Israels barn läger.
    se 4Mosebok 0917
  • Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.
    se 2Mosebok 338
  • Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.
    se 2Mosebok 339
  • Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;
    se 1Mosebok 615
  • Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
    se 1Mosebok 118
  • och sade till dem: Vi kunna icke samtycka till att giva vår syster åt en man som har förhud; ty sådant hålla vi för skamligt.
    se 1Mosebok 3414
  • och sade till Israels barns hela menighet: Det land som vi hava genomvandrat och bespejat är ett övermåttan gott land.
    se 4Mosebok 1407
  • och sade till mig: 'Se, jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och skall giva åt din säd efter dig detta land till evärdlig besittning.'
    se 1Mosebok 484
  • och sade till Mose: Folket bär fram mer än som behöves för att verkställa det arbete som HERREN har bjudit oss att utföra.
    se 2Mosebok 365
  • och sade: Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.
    se 1Mosebok 183
  • och sade: Hör oss, herre. När vi förra gången voro härnere för att köpa säd till föda åt oss
    se 1Mosebok 4320
  • och sade: I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsätta eder färd. De svarade: Nej, vi vilja stanna på gatan över natten.
    se 1Mosebok 192
  • och sade: Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son
    se 1Mosebok 2216
  • och sade: Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min herre! Mig har HERREN ledsagat på vägen, hem till min herres fränder.
    se 1Mosebok 2427
  • och sade: Mina bröder, gören icke så illa.
    se 1Mosebok 197
  • och sade: Om jag har funnit nåd för dina ögon, Herre, så må Herren gå med oss. Ty väl är det ett hårdnackat folk, men du vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och taga oss till din arvedel.
    se 2Mosebok 349
  • Och säg till dem: Detta är vad I skolen offra åt HERREN såsom eldsoffer: två årsgamla felfria lamm till brännoffer för var dag beständigt.
    se 4Mosebok 2803
  • Och säg till honom: HERREN, hebréernas Gud, sände mig till dig och lät säga dig: 'Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig i öknen.' Men se, du har hitintills icke velat höra.
    se 2Mosebok 716
  • Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter - alla djur som något vitt fanns på - och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade han i sina söners vård.
    se 1Mosebok 3035
  • Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara.
    se 1Mosebok 231
  • Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.
    se 1Mosebok 232
  • Och Sara sade: Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig.
    se 1Mosebok 216
  • Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin ålderdom, och åt denne har han givit allt vad han äger.
    se 1Mosebok 2436
  • och Sarai sade till Abram: Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, så att jag icke föder barn; gå in till min tjänstekvinna, kanhända skall jag få avkomma genom henne. Abram lyssnade till Sarais ord;
    se 1Mosebok 162
  • Och Sarai, Abrams hustru, hade icke fött barn åt honom. Men hon hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar;
    se 1Mosebok 161
  • och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjänstekvinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram, sedan denne hade bott tio år i Kanaans land.
    se 1Mosebok 163
  • och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom, till rening från hans synd.
    se 3Mosebok 56
  • Och såsom brännoffer till en välbehaglig lukt för HERREN skolen I då offra en ungtjur, en vädur, sju årsgamla lamm - felfria skola de vara -
    se 4Mosebok 2908
  • Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en välbehaglig lukt för HERREN en tjur, en vädur, sju årsgamla felfria lamm,
    se 4Mosebok 2936
  • Och såsom brännoffer, såsom eldsoffer, skolen I då offra till en välbehaglig lukt för HERREN tretton ungtjurar, två vädurar, fjorton årsgamla lamm - felfria skola de vara -
    se 4Mosebok 2913
  • Och såsom drickoffer därtill skall du offra en fjärdedels hin, till det första lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas åt HERREN.
    se 4Mosebok 2807
  • och såsom drickoffer skall du bära fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
    se 4Mosebok 1510
  • och såsom drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin, till er välbehaglig lukt för HERREN.
    se 4Mosebok 1507
  • och såsom drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin till vart lamm, vare sig det är ett brännoffer som offras, eller det är ett slaktoffer.
    se 4Mosebok 1505
  • och såsom eder gräns i öster skolen I draga upp en linje från Hasar-Enan fram till Sefam.
    se 4Mosebok 3410
  • Och såsom eldsoffer, såsom brännoffer åt HERREN, skolen I offra två ungtjurar och en vädur och sju årsgamla lamm; felfria skola de vara.
    se 4Mosebok 2819
  • Och såsom han uttydde för oss, så gick det. Jag blev åter insatt på min plats, och den andre blev upphängd.
    se 1Mosebok 4113
  • och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren
    se 4Mosebok 2903
  • och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, två tiondedels efa till väduren,
    se 4Mosebok 2909
  • och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondedels efa till var och en av de två vädurarna,
    se 4Mosebok 2914
  • och såsom spisoffer därtill fint mjöl, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, två tiondedels efa till väduren,
    se 4Mosebok 2828
  • Och såsom spisoffer därtill skolen I offra fint mjöl, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och två tiondedels efa till väduren;
    se 4Mosebok 2820
  • och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.
    se 3Mosebok 2313
  • och såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver.
    se 4Mosebok 2805
  • och satte upp lamporna inför HERRENS ansikte, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 4025
  • Och se till, att du gör detta efter de mönsterbilder som hava blivit dig visade på berget.
    se 2Mosebok 2540
  • Och se, åt Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, såsom lön för den tjänst de förrätta, tjänsten vid uppenbarelsetältet.
    se 4Mosebok 1821
  • Och se, HERREN stod framför honom och sade: Jag är HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd.
    se 1Mosebok 2813
  • Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka på axeln.
    se 1Mosebok 2415
  • Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.
    se 1Mosebok 2815
  • Och se, jag har givit honom till medhjälpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och åt alla edra konstförfarna män har jag givit vishet i hjärtat. Dessa skola kunna göra allt vad jag har bjudit dig:
    se 2Mosebok 316
  • Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.
    se 2Mosebok 1417
  • Och se, nu haven I trätt i edra fäders fotspår, I, syndiga mäns avföda, och öken så ännu mer HERRENS vredes glöd mot Israel.
    se 4Mosebok 3214
  • Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 54
  • Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1113
  • och sedan de hade församlat hela menigheten på första dagen i andra månaden, blev folket infört i förteckningen efter sina släkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, var person för sig,
    se 4Mosebok 0118
  • Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1117
  • Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 510
  • Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: Jag vill ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava fått dricka.
    se 1Mosebok 2419
  • Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 519
  • Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med honom för att begrava hans fader.
    se 1Mosebok 5014
  • Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 513
  • och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.
    se 1Mosebok 4321
  • Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 530
  • Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 516
  • Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 526
  • Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1125
  • Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1119
  • Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1121
  • Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1115
  • Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1111
  • Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 1123
  • Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar.
    se 1Mosebok 57
  • Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon skall icke komma vid något heligt och får icke heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro ute.
    se 3Mosebok 124
  • Och Selofhads döttrar trädde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Och hans döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
    se 4Mosebok 2701
  • Och sen efter, hurudant landet är, och om folket som bor däri är starkt eller svagt, om det är litet eller stort,
    se 4Mosebok 1319
  • Och sex armar skola utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.
    se 2Mosebok 2532
  • Och sex armar utgingo från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.
    se 2Mosebok 3718
  • Och Sikem sade till hennes fader och hennes bröder: Låten mig finna nåd för edra ögon; vad I fordren av mig vill jag giva.
    se 1Mosebok 3411
  • Och Sikem sade till sin fader Hamor: Skaffa mig denna flicka till hustru.
    se 1Mosebok 344
  • Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne.
    se 1Mosebok 342
  • Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.
    se 1Mosebok 3012
  • Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.
    se 1Mosebok 3010
  • Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
    se 1Mosebok 333
  • Och skärpet, som skall sitta på efoden och sammanhålla den, skall vara av samma slags vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.
    se 2Mosebok 288
  • Och skärpet, som skulle sitta på efoden och sammanhålla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags vävnad: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 2Mosebok 395
  • Och skatten, den för HERREN bestämda gärden, gav Mose åt prästen Eleasar, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 4Mosebok 3141
  • Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.
    se 2Mosebok 911
  • Och spåmännen ville göra detsamma genom sina hemliga konster och försökte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom på människor och boskap.
    se 2Mosebok 818
  • Och städernas utmarker, som I skolen giva åt leviterna, skola sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt på alla sidor.
    se 4Mosebok 3504
  • Och stängerna skall du skjuta in i ringarna, på sidorna av arken, så att man med dem kan bära arken.
    se 2Mosebok 2514
  • Och stängerna skola skjutas in i ringarna, så att stängerna sitta på altarets båda sidor, när man bär det.
    se 2Mosebok 277
  • Och stängerna sköt han in i ringarna, på sidorna av arken, så att man kunde bära arken.
    se 2Mosebok 375
  • och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,
    se 1Mosebok 2744
  • Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver.
    se 2Mosebok 2710
  • Och strax lyfte hon ned sin kruka från axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' Så drack jag, och hon vattnade också kamelerna.
    se 1Mosebok 2446
  • Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: Gån ut, I tre, till uppenbarelsetältet. Och de gingo ditut, alla tre.
    se 4Mosebok 1204
  • Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett förbrände han på altaret, såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 3Mosebok 910
  • Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud och kött och orenlighet.
    se 3Mosebok 1627
  • Och tackoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio vädurar, sextio bockar och sextio årsgamla lamm. Detta var vad som skänktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.
    se 4Mosebok 0788
  • och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Så skall Aron samlas till sina fäder och I dö där.
    se 4Mosebok 2026
  • Och tag ut åt mig - ty jag är HERREN - leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn, så ock leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.
    se 4Mosebok 0341
  • Och tagen dubbla summan penningar med eder, så att I fören tillbaka dit med eder de penningar som I haven fått igen överst i edra säckar. Kanhända var det ett misstag.
    se 1Mosebok 4312
  • Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som är i skålen, och bestryken det övre dörr träet och båda dörrposterna med blodet som är i skålen; och ingen av eder må gå ut genom sin hus dörr intill morgonen.
    se 2Mosebok 1222
  • Och tala till Israels barn och säg: Tagen en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till brännoffer,
    se 3Mosebok 93
  • Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
    se 2Mosebok 3216
  • Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
    se 1Mosebok 1131
  • Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.
    se 1Mosebok 1132
  • Och till Adam sade han: Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;
    se 1Mosebok 317
  • och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.
    se 1Mosebok 118
  • Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
    se 3Mosebok 2321
  • och till det första lammet en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver, och såsom drickoffer en fjärdedels hin vin.
    se 2Mosebok 2940
  • och till det gjordes fyra stolpar på fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar överdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver.
    se 2Mosebok 3819
  • och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar överdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar.
    se 2Mosebok 3638
  • Och till folket skall du säga: Helgen eder till i morgon, så skolen I få kött att äta, eftersom I haven gråtit inför HERREN och sagt: 'Ack om vi hade kött att äta! I Egypten var oss gott att vara!' Så skall nu HERREN giva eder kött att äta.
    se 4Mosebok 1118
  • Och till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugu alnar långt i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar på fyra fotstycken.
    se 2Mosebok 2716
  • Och till Israels barn skall du tala och säga: Detta skall vara min heliga smörjelseolja hos eder, från släkte till släkte.
    se 2Mosebok 3031
  • Och till Israels barn skall du tala och säga: När någon dör utan att efterlämna någon son, skolen I låta hans arvedel övergå till hans dotter.
    se 4Mosebok 2708
  • Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
    se 3Mosebok 2415
  • Och till kvinnan sade han: Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.
    se 1Mosebok 316
  • och till medhjälpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstvävnad och i konsten att väva brokigt med mörkblått, purpurrött, rosenrött och vitt garn.
    se 2Mosebok 3823
  • Och till Sara sade han: Se, jag giver åt din broder tusen siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför allt ditt folk. Så har du inför alla fått upprättelse.
    se 1Mosebok 2016
  • Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.
    se 1Mosebok 4523
  • Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, födde Amalek åt Elifas. Dessa voro söner till Ada, Esaus hustru.
    se 1Mosebok 3612
  • Och tjänaren förtäljde för Isak huru han hade uträttat allt.
    se 1Mosebok 2466
  • Och tjänaren tog tio av sin herres kameler och drog åstad med allahanda dyrbara gåvor från sin herre; han stod upp och drog åstad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
    se 1Mosebok 2410
  • Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
    se 1Mosebok 336
  • och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
    se 1Mosebok 1416
  • Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen hava bröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land.
    se 3Mosebok 265
  • Och två bräder satte man på tabernaklets hörn, på baksidan;
    se 2Mosebok 3628
  • Och två bräder skall du sätta på tabernaklets hörn, på baksidan;
    se 2Mosebok 2623
  • Och två män hade stannat kvar i lägret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Också på dem föll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likväl icke gått ut till tältet; och de profeterade i lägret.
    se 4Mosebok 1126
  • och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde på den tiden kananéerna och perisséerna där i landet.
    se 1Mosebok 137
  • och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade ifrån fälten däromkring.
    se 1Mosebok 4148
  • Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.
    se 2Mosebok 424
  • Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
    se 3Mosebok 833
  • Och ur denna hälft, som tillföll de övriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, både av människor och av boskap, och gav detta åt leviterna, som det ålåg att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.
    se 4Mosebok 3147
  • Och ur helgedomen skall han icke gå ut, på det att han icke må ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjelseolja, varmed han har blivit invigd, är på honom. Jag är HERREN.
    se 3Mosebok 2112
  • Och ur korgen med de osyrade bröden, som stod inför HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade detta på fettstyckena och det högra lårstycket.
    se 3Mosebok 826
  • Och utanför staden skolen I mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de få såsom utmarker till sina städer.
    se 4Mosebok 3505
  • Och utöver vad jag giver dina bröder giver jag dig en särskild höjdsträcka som jag med mitt svärd och min båge har tagit från amoréerna. Sikem.
    se 1Mosebok 4822
  • Och vad angår dem som skola lösas, skall du taga lösen för dem, när de äro en månad gamla, och detta efter det värde du har bestämt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna räknad till tjugu gera.
    se 4Mosebok 1816
  • Och vad beträffar tionde av fäkreatur eller av småboskap, allt som går under herdestaven, så skall av allt detta vart tionde djur vara helgat åt HERREN;
    se 3Mosebok 2732
  • Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: du själv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och din inhysesman, de som bo hos dig.
    se 3Mosebok 256
  • Och väduren skall han offra till tackoffer åt HERREN, jämte korgen med de osyrade bröden; prästen skall ock offra tillhörande spisoffer och drickoffer.
    se 4Mosebok 0617
  • Och vädurens kött jämte brödet: som är i korgen skola Aron och hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet; de skola äta detta,
    se 2Mosebok 2932
  • Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand! Och Abram gav honom tionde av allt.
    se 1Mosebok 1420
  • och vände tillbaka till sina bröder och sade: Gossen är icke där, vart skall jag nu taga vägen?
    se 1Mosebok 3730
  • Och var dag skall du offra en tjur såsom syndoffer till försoning och rena altaret, i det du bringar försoning för det; och du skall smörja det för att helga det.
    se 2Mosebok 2936
  • Och var och en av eder må taga sitt fyrfat och lägga rökelse därpå, och sedan bära sitt fyrfat fram inför HERRENS ansikte, två hundra femtio fyrfat; du själv och Aron mån ock taga var sitt fyrfat.
    se 4Mosebok 1617
  • Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han ren.
    se 3Mosebok 1715
  • Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sköljt sina händer i vatten, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1511
  • Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom skall jag förgöra ur hans folk.
    se 3Mosebok 2330
  • Och var och en som hade i sin ägo mörkblått, purpurrött, rosenrött eller vitt garn eller gethår eller rödfärgade vädurskinn eller tahasskinn bar fram det.
    se 2Mosebok 3523
  • och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall två sina kläder och vara oren ända till aftonen:
    se 3Mosebok 1125
  • Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall utrotas ur sin släkt.
    se 3Mosebok 2329
  • Och var och en som kommer vid det varpå hon har legat skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1521
  • Och var och en som kommer vid något av detta bliver oren; han skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1527
  • Och var och en som kommer vid något varpå hon har suttit skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1522
  • Och var och en som kommer vid något, vad det vara må, som har legat under honom skall vara oren ända till aftonen; och den som bär bort något sådant skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
    se 3Mosebok 1510
  • Och var och en som kunde giva såsom gärd något av silver eller koppar bar fram sin gärd åt HERREN. Och var och en som hade i sin ägo akacieträ till förfärdigande av något slags arbete bar fram det.
    se 2Mosebok 3524
  • Och var och en som ute på marken kommer vid någon som har fallit för svärd eller på annat sätt träffats av döden, eller vid människoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
    se 4Mosebok 1916
  • Och var redo till i morgon, du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på toppen av berget, mig till mötes,
    se 2Mosebok 342
  • och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden. Och det skedde så;
    se 1Mosebok 115
  • Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.
    se 1Mosebok 97
  • Och varför haven I fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växa, och där intet vatten finnes att dricka?
    se 4Mosebok 2005
  • och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av två nedtill, och likaledes sammanhängande upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. Dessa skola sättas i de båda hörnen.
    se 2Mosebok 2624
  • och vartdera av dessa var sammanfogat av två nedtill, och likaledes sammanhängande upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de båda hörnen.
    se 2Mosebok 3629
  • Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
    se 1Mosebok 85
  • Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.
    se 1Mosebok 724
  • Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.
    se 2Mosebok 1428
  • Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.
    se 1Mosebok 719
  • Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.
    se 1Mosebok 718
  • Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.
    se 1Mosebok 83
  • Och veckohögtiden skall du hålla, för förstlingen av veteskörden, så ock bärgningshögtiden, när året har gått till ända.
    se 2Mosebok 3422
  • Och vi hava tagit andra penningar med oss för att köpa säd till föda åt oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i våra säckar.
    se 1Mosebok 4322
  • Och vi svarade min herre: 'Vi hava en åldrig fader och en son till honom, en som är född på hans ålderdom och ännu är ung; men en broder till denne är död, så att han allena är kvar efter sin moder, och hans fader har honom kär.'
    se 1Mosebok 4420
  • Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke lämna sin fader, ty om han lämnade sin fader, så skulle denne dö.'
    se 1Mosebok 4422
  • Och vid midnattstiden slog HERREN allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos Farao, som satt på tronen, ända till den förstfödde hos fången, som satt i fängelset, så ock allt förstfött ibland boskapen.
    se 2Mosebok 1229
  • Och viftoffersbringan och offergärdslåret skola ätas av dig, och av dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty de äro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israels barns tackoffer.
    se 3Mosebok 1014
  • Och ytterligare gjorde man två ringar av guld och fäste dem vid efodens båda axelstycken, nedtill på dess framsida, där den fästes ihop, ovanför efodens skärp.
    se 2Mosebok 3920
  • Och ytterligare skall du göra två ringar av guld och fästa dem vid efodens båda axelstycken, nedtill på dess framsida, där den fästes ihop, ovanför efodens skärp.
    se 2Mosebok 2827
  • Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;
    se 1Mosebok 44
  • Också åt Arons söner skall du göra livklädnader, och du skall göra bälten åt dem; och huvor skall du göra åt dem, till ära och prydnad. Och detta skall du kläda på din broder Aron och hans söner jämte honom;
    se 2Mosebok 2840
  • Också den som brände upp henne skall två sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren ända till aftonen.
    se 4Mosebok 1908
  • Också det högra lårstycket skolen I giva åt prästen, såsom en gärd av edra tackoffer.
    se 3Mosebok 732
  • Också fick Farao höra om denna sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; där satte han sig vid en brunn.
    se 2Mosebok 215
  • Också Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin väg.
    se 1Mosebok 3426
  • Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
    se 3Mosebok 2533
  • Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får bliva kvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hålla gudstjänst åt HERREN, vår Gud. Och förrän vi komma dit, veta vi själva icke vad vi böra offra åt HERREN.
    se 2Mosebok 1026
  • Öcséteket is vegyétek, keljetek fel és menjetek vissza ahhoz a férfiúhoz.
    hu 1Mózes 4313
  • octoginta et sex annorum erat quando peperit ei Agar Ismahelem
    la Genesis 1616
  • oculi enim Israhel caligabant prae nimia senectute et clare videre non poterat adplicitosque ad se deosculatus et circumplexus
    la Genesis 4810
  • oculum pro oculo dentem pro dente manum pro manu pedem pro pede
    la Exodus 2124
  • <<< operone list >>>